Källkritikbyrån: En roll som kräver ansvar

Källkritikbyrån, tidigare viralgranskaren, har gjort sig ett namn genom att identifiera och bemöta desinformation i medieflödet. Deras arbete har ofta hyllats som nödvändigt i en tid präglad av polarisering och snabba slutsatser. Samtidigt innebär denna position också ett ansvar att själva upprätthålla den standard av noggrannhet och oberoende som de efterfrågar av andra.

Men när Källkritikbyrån nyligen diskuterade fodertillskottet Bovaer och dess kritiker, avfärdades dessa kritiska röster som vilseledande och vinklade. Samtidigt lyfte byrån inte alls legitima frågor som väckts kring Bovaers långtidseffekter gällande ämnet 3-nitrooxypropanol.

Detta ger intrycket av en förenklad och, i vissa fall, partisk framställning – långt från det kritiska förhållningssätt de själva säger sig främja. Dock var det tillräckligt för att flagga kritiska inlägg om Bovaer i Metas (Facebook) kanaler.

Bovaer: Klimatlösning eller ett förhastat experiment?

Fodertillskottet Bovaer utvecklades av DSM-Firmenich med målet att minska metanutsläpp från nötkreatur. Produkten fungerar genom att blockera enzymprocesser i kons mage som genererar metan, vilket potentiellt kan reducera utsläppen med upp till 30 %. Men till skillnad från de positiva rubrikerna om Bovaer saknas långtidsstudier om de effekter som ämnet 3-nitrooxypropanol (NOPA) kan ha på kons hälsa och de människor som konsumerar mjölk och kött från dessa djur.

NOPA, som bildas i kons matsmältningssystem som en effekt av Bovaer, överförs till mjölken och köttet. Detta väcker frågor om ämnets påverkan på människor över tid – frågor som ännu inte har några tillfredsställande svar. Forskning kring långtidseffekterna saknas fortfarande, och osäkerheter kring ämnets eventuella ackumulering i kroppen förblir obesvarade.

När kritiker pekar på denna osäkerhet likt situationen med pandemins hantering av mRNA-vacciner – en annan ny teknologi som rullades ut snabbt utan långsiktig data – möts de av anklagelser om att sprida desinformation. Det är här Källkritikbyråns granskning blir särskilt problematisk. Istället för att ta dessa legitima frågor på allvar väljer de att reducera dem till en fråga om konspirationsteorier. De nämner över huvud taget inte NOPA utan tycker att det räcker med uttalandet "Men Bovaer går inte över i maten."

Ekon från pandemin: Har vi inte lärt oss någonting?

Under pandemin såg vi en liknande dynamik med mRNA-vaccinerna. Källkritikbyrån var även här snabba med att avfärda alla kritiska röster om vaccinen. Dessa vacciner utvecklades och distribuerades inom loppet av ett år. Men trots de korta tidsramarna och avsaknaden av långtidsstudier framställdes de som säkra och effektiva utan reservationer. Legitima frågor om möjliga långsiktiga biverkningar bemöttes med tystnad eller avfärdades som ogrundad skepsis. Först i efterhand har många av dessa frågor visat sig vara värda att diskutera, inklusive allvarliga biverkningar som blodproppar och hjärtmuskelinflammation. Delstaternas Texas och Kansas har nu stämt Pfizer för att ha gett missvisande information om vaccinets effektivitet och säkerhet.

Parallellerna till Bovaer är slående. En ny teknologi lanseras som en lösning på ett akut globalt problem – pandemin i det ena fallet, klimatkrisen i det andra – samtidigt som osäkerheter kring långsiktiga konsekvenser bagatelliseras. Frågan är varför vi gång på gång tycks upprepa samma misstag.

Kopplingar till mäktiga aktörer: Källkritikbyråns oberoende ifrågasätts

Källkritikbyrån framhåller sig som en oberoende granskare, men deras kopplingar till mäktiga aktörer underminerar detta påstående. Ett exempel är Meta, som distribuerar Källkritikbyråns innehåll via plattformar som Facebook. Meta ägs till stor del av BlackRock, som även är en av DSM:s största aktieägare.

Meta:s största ägare är Mark Zuckerberg, Vanguard och BlackRock.

BlackRocks position i DSM.

Samma gamla sörja, med andra ord. DSM-Firmenich, företaget bakom produkten Bovaer, har tidigare mottagit miljonstöd från Gates Foundation för andra projekt.

Även om dessa stöd inte är direkt kopplade till Bovaer, är det ändå anmärkningsvärt att Källkritikbyrån väljer att utelämna denna information. Samtidigt är de snabba med att avfärda rykten om att Gates skulle ha kopplingar till just Bovaer. Detta väcker frågor om hur balanserad deras granskning egentligen är.

Dessutom är Källkritikbyråns VD, Linnéa Jonjons, teamchef på Bonnier News, ett mediehus med egna kommersiella intressen. Dessa kopplingar må vara indirekta, men de väcker berättigade frågor om huruvida Källkritikbyrån kan förbli opartiska i sin granskning av aktörer som har nära band till deras egna finansiella och strategiska intressen.

WHO och Skolverket

Ett aktuellt exempel rör WHO:s "Standards for Sexuality Education in Europe". En matris som starkt ifrågasatts av oberoende journalister för dess grova sexualisering av förskolebarn.

WHO:s policydokument syftar till att barn 0-4 år gamla ska lära sig njutning vid beröring av sin egen kropp, “onani i tidig barndom”.

I en artikel på Källkritikbyråns webbplats förnekar Skolverket kopplingar till dokumentet.

Dock framgår det genom enkel efterforskning att matrisen är länkad under styrdokument på Skolverkets egen läroportal.

Denna inkonsekvens förstärker behovet av att noggrant granska Källkritikbyråns arbetsmetoder och potentiella intressekonflikter.

En oberoende utvärdering av sådana samband är av yttersta vikt för att säkerställa att deras arbete upprätthåller högsta möjliga nivå av opartiskhet och trovärdighet.

Sidnot: Halvsanningar eller fakta?

Ett annat belysande exempel på Källkritikbyråns bristande nyansering är deras hantering av frågan om aluminium i vacciner. I artikeln “Föreslås bli USA:s hälsominister – här är hans lögner om vaccin” hänvisar de till Folkhälsomyndigheten och hävdar att vi får i oss mer aluminium via kosten än från vacciner. Artikeln fokuserar på att avfärda Robert F. Kennedy Jr. som lögnare och konspirationsteoretiker, men misslyckas helt med att bemöta en central aspekt: skillnaden mellan att inta aluminium via födan och att injicera det.

Forskning, bland annat en studie publicerad i Frontiers in Neurology 2018, visar att aluminium från vacciner kan ackumuleras i hjärnan, vilket väcker frågor om potentiella skador och långtidseffekter. Kroppen filtrerar nästan allt aluminium som intas via födan genom naturliga reningsprocesser, medan injicerat aluminium undviker dessa mekanismer och kan transporteras direkt till hjärnan.

Källkritikbyrån bortser helt från denna avgörande skillnad och presenterar därmed en förenklad bild. Detta exempel belyser en återkommande tendens att använda halvsanningar i komplexa frågor, vilket underminerar trovärdigheten i deras granskningar.

Det är allas vårt ansvar att granska granskarna

När Källkritikbyrån inte förmår granska maktstrukturer och komplexa frågor med den djupgående analys som krävs, riskerar de att bli en del av samma problem som de påstår sig bekämpa. I både fallet med Bovaer och tidigare med pandemins mRNA-vacciner framträder ett mönster av att tona ned risker, ignorera osäkerheter och avfärda kritik som obefogad.

Om vi inte kan lära oss av historien – att erkänna osäkerheter, kräva mer forskning och föra en öppen debatt – hur ska vi då möta framtida utmaningar? Det är dags att kräva bättre källkritik, inte bara från andra, utan även från dem som säger sig försvara den.

Tobias Hietala, Seintedetta.se