Jag tror att ha en strävan mot saker och ting är någonting bra; är något som hjälper oss att göra val och prioritera våra göromål. Däremot tror jag också att det har gått inflation i detta med mål.

Och jag är fullt medveten om att det kanske upplevas som att jag talar emot mig själv, då jag i mina kurser och föreläsningar pratar om vikten av mål.

Jag har dock kommit till en punkt där jag funderat mycket över vad detta gör med oss, och hur det i ett större perspektiv påverkar vår livskvalitet och i slutändan våra resultat.

Mål generellt är synonymt med att åstadkomma nya, högre, bättre och större resultat. Mer pengar ska tas in, fler kunder ska vinnas, större marknadsandelar ska tas från konkurrenterna. Detta ska ske på kortare tid och gärna med mindre resurser, muskler ska byggas, det ska bli större, snyggare,snabbare, mer, effektivare, lönsammare, etc. Rekord ska slås, och slår man rekorden ska dessa gärna slås en gång till.

Jag har i mitt jobb träffat många högpresterande människor, personer som befinner sig i miljöer där ovanstående områden är lika vanligt förekommande i de dagliga samtalen som de egna andetagen.

Det som har varit ett tema igenom i princip alla mina möten med dessa personer, är att de upplevt en viss frustration i kombination med en tom- och meningslöshet. Även om de älskar sitt jobb, så finns det ingredienser som tömmer dem på energi i en sådan utsträckning att de aldrig lyckas fylla på densamma, oavsett hur mycket och bra de presterar.

Det är som att klättra upp för en stege, och du tycker dig se slutet på den. Men ju högre upp du kommer desto längre tycks stegen bli. Vid den här beskrivningen brukar jag få höra – ja men, det är därför det är så viktigt med delmål.

Det kan så vara, fast tittar vi på hur människan i dag mår, när det gäller stress, oro, hälsa etc. så tycks inte budskapet riktigt ha gått fram. Personligen är jag av den uppfattningen att mål kan vi både ha och mista beroende på vad som triggar oss som individer. Syftet med ett mål, är inte målet i sig, utan vad det gör med mig just i denna stund och ingenting annat.

Vårt ansvar gentemot oss själva som individer är att fylla varje möjlig stund på ett sådant sätt att vi känner en djup tillfredställelse med oss själva, att vi är lyckliga, harmoniska och inspirerade.

Om detta sker genom att du sätter upp en slutdestination någonstans i framtiden, så är det, det du ska göra. Om detta förstärks genom att du bygger på med handlingsplaner och strategier, gör det!

Men hur ska det då fungera om jag befinner mig i ett arbete som beskrivits ovan, där mål hela tiden rapas upp, och jag ändå inte känner mig inspirerad?

Det du måste förstå, är att ofta är dessa mål inte dina utan någon annans. Är det så att du satt upp målen själv, kanske du inte har gjort med hjärtat utan tagit hänsyn till vad som är viktigaste för din chef eller företaget.

Om målen inte har den effekten på dig, bör du överväga om det är den rätta vägen för dig att gå, eller om du ska skriva om dem för att de ska passa dig. Det viktiga att förstå, är att det inte finns någon egentlig sanning om vad som är rätt eller fel när det kommer till din motivation och inspiration.

Det viktigaste är dock att du tar dig själv på allvar och använder dig av det som krävs för att du ska känna en tillfredställelse som är så konstant den bara kan vara.

Målet i sig är ju ingenting annat än en stark och kraftfull bild av vad du vill uppnå inom en viss framtid, och om den bilden gör dig inspirerad och fyller dig med energi så är den rätt för dig just nu. Det kan dock hända att inspirationen så småningom börjar falna och att du känner att målet har övergått i ett krav och blivit ett underlag för dåligt samvete.

Då kan det vara på sin plats att hitta nya källor till din inspiration, och som du kanske förstår är detta med inspiration, personligt välbefinnande en pågående process där ingenting kan huggas i sten.