Vi tittar på vår smartphone cirka hundrafemtio gånger per dag, det blir mer än tusen gånger i veckan! En studie visade att vi blev avbrutna var elfte minut på arbetsplatsen och att det tar cirka tjugofem minuter att återfå samma fokus som innan vi blev avbrutna. Att sitta i ett öppet kontorslandskap kan minska prestationen med upp till sextiosex procent på grund av allt ljud och alla distraktioner. De som sitter i stora landskap mår också sämre och har högre sjukfrånvaro än de som har eget rum. Behöver jag fortsätta?

Sättet vi arbetar på idag är katastrof. Vi är ständigt uppkopplade, de flesta av oss multitaskar och tror att det är en bra idé och få människor tycks kunna koncentrera sig i mer än någon minut. Från ett hjärnperspektiv är ovanstående arbetssätt och arbetsmiljöer förödande. Generellt behöver vi tystnad och att få sitta ostört och oavbrutna för att kunna fokusera och prestera på topp. Hjärnan behöver också få pauser under dagen för att kunna prestera när det gäller. Vi är kopplade för att spurta korta distanser - inte hela maraton. Mellan spurterna behöver vi dessutom få tid till återhämtning. Detta är inte rocket science men ack så svårt att få till i vardagen.

Många tror att multitasking är något bra för att vi upplever att vi får mycket gjort. Detta är fel. Vi är mer ineffektiva när vi gör flera saker samtidigt för vi kan bara hålla en sak i hjärnan åt gången. Multitasking innebär att vi i rekordfart byter mellan uppgifter vilket gör att vi aldrig tar oss den tid eller ger uppgiften den energi vi behöver för att göra vårt bästa. Dessutom är det ansträngande för hjärnan att hoppa mellan de olika uppgifterna vilket gör att vi snabbare blir tröttare. Tipset är att kort och gott att göra en sak i taget.

När det gäller att betrakta företagets arbetsyta tänker många i termer av krona per kvadratmeter. Med detta briljanta synsätt kommer någon på att alla borde sitta i ett jättestort landskap för att spara in på lokalkostnaden. Det sorgliga i situationen är att få tycks se helheten och ingen tycks räkna på vad en försämrad prestationsförmåga på sextiosex procent kostar, högre sjukfrånvaro eller de facto att medarbetarna mår sämre. Dessa kostnader hamnar av någon anledning inte i excelarken.

Då vi anställer en som ska ansvara för företagets ekonomi kräver vi att denne är utbildad inom ekonomi, när vi åker taxi har vi kravet på att föraren ska ha körkort och när vi går till läkaren så förväntar vi oss att personen har en läkarexamen. Men då det kommer till de personer som ska skapa en arbetsmiljö som uppenbarligen påverkar medarbetarnas hälsa, välmående och prestation – ja då ställer vi inga krav alls. Det vore ju lite som att sätta en praoelev som ekonomidirektör eller låta redovsningskonsulten sköta hälsosjukvården – det skulle ju bli helt klart bli billigare så.

För att främja människors hälsa, välmående och prestation krävs kunskap i hur vi människor fungerar och hur omgivande miljö påverkar oss. Är det inte dags att värdesätta detta lika mycket som att ha koll på vilka redovisningsregler som gäller? Det är ju trots allt medarbetarna som bygger företagen, jag tycker att vi borde ge dem de bästa förutsättningarna för att må bra och prestera, det skulle alla vinna på.