Att prata om sorg och död gör väldigt många obekväma och kanske helst av allt vill undvika. Och på arbetsplatser kan just detta undvikande beteende få oönskade negativa konsekvenser, som dåligt rykte, längre frånvaro och på sikt bli en onödig kostnad, som skulle kunna undvikas. Det är inte heller alltid lätt att komma tillbaka till arbetet efter en smärtsam förlust då man fortfarande kan vara drabbad av symptom som nedsatt kognitiv förmåga, gråtattacker och koncentrationssvårigheter. I en sådan situation kan det bli oerhört tufft att då möta chefer och kollegor som inte vågar se en i ögonen, inte vågar fråga hur man mår och helt enkelt tar avstånd för att det blir för obekvämt. Jag skulle vilja påstå att man väldigt enkelt med rätt kunskaper kunna hjälpa, stötta och underlätta för den sörjande genom grundläggande kunskaper i sorgbemötande. För det är precis det som det handlar om – kunskap. Eller snarare brist på kunskap.

Tyvärr är det väldigt få chefer och ledare med personalansvar som har rätt eller tillräckligt med kunskaper i att möta en anställd i sorg. Och oftast skjuter man ifrån sig det obekväma mötet till företagshälsovården eller HR, som kanske inte heller besitter adekvata kunskaper i bemötandet av en sörjande. Jag anser att grundläggande kunskaper om sorg och sorgbemötande skulle kunna vara ett preventivt steg mot att förkorta frånvaron, att snabbare komma in i arbetet igen samt ge företaget ett rykte om sig att vara ett omhändertagande företag. Ett företag som bryr sig om de anställdas välmående och visar att de är viktiga för verksamheten. Detta i sin tur skulle kunna ge ett mer positivt avtryck i hållbarhetsrapportens resultat och bidra till att företaget blir mer attraktivt på arbetsmarknaden.

I mitt exempel ovan, slutar det med att den anställde på sikt avslutar sin anställning hos företaget som vederbörande älskat att jobba hos i många år, vilket i mina ögon hade kunnat undvikas. Det blir kostsamt för individen i fråga, för företaget och kanske även på längre sikt samhället.

Ett bra omhändertagande grundar sig på tre fokusområden där man som ett första steg själv tar ansvar för att ha rätt kunskaper, utbildar både chefer och anställda och ser över sina rutiner och policys när det kommer till människor som förlorar en närstående. För i slutet av dagen är vi just det - människor.

Att bemöta medarbetare och ge stöd under sorgearbetet

Att som arbetsplats har tydliga rutiner, riktlinjer och policys inför hantering av närståendes död kan vara oerhört viktigt för både den anställde och för företaget. För den anställde kan det innebära en snabbare återgång till arbetet, kortare sjukfrånvaro samt en underlättande läkningsprocess.

Många företag som agerar reaktivt står ofta handfallna och agerar på måfå utifrån vad man personligen “tror” är bäst eller som i många fall inte agerar alls eller bristfälligt. Detta kan på sikt bli oerhört kostsamt för företaget både när det gäller pengar och sitt rykte ute på arbetsmarknaden. En tydlig handlingsplan med proaktiva insatser underlättar även för närmsta chef i hur denne bör agera vid sådant tillfälle och vederbörande har något konkret att följa och behöver inte fumla i mörkret.

Även om man har en handlingsplan att följa finns det en hel del saker som man kan ha i åtanke som chef och arbetskamrat. Jag vill återigen trycka på att ha rätt kunskaper om vad sorg är, hur den kan te sig och vanliga reaktioner som en sörjande kan ha. Det är även viktigt att komma ihåg att vanliga reaktioner också är normala reaktioner. Att plötsligt börja gråta, få ångest eller inte klara av enklaste uppgift är alltså helt normalt och bör betraktas precis som normalt. Att ha kunskap om det här underlättar för den sörjande, eftersom den i sådant läge kan få stöttning i stället för ett “ryck upp dig nu” eller avståndstagande, som är relativt vanligt. Man tar hellre ett steg tillbaka när situationen blir obekväm och den sörjande får helt enkelt ta hand om sig själv.

Jag tror starkt på att framtidens företag är de som är omhändertagande företag, de som aktivt arbetar proaktivt och som i alla lägen visar att de är måna om sina anställdas välmående.

Några tips till dig:

1. Våga finnas där för den som sörjer. Som kollega kan du höra av dig eller gå förbi hemmet och ta med fika eller mat. På plats ser du kanske att gräsmattan behöver klippas eller att disken behöver tas om hand och du kan hjälpa till med det. Som chef kan du gå förbi med blommor och personligen visa dig och ditt deltagande. Var även närvarande på begravningen om inga specifika önskemål om detta framkommit.

2. Var ett hjärta med öron. Prata mindre och lyssna mer. Den sörjande kan ha ett behov av att få prata, och mindre behov av att lyssna på dig. Undvik att ge råd och tips. Blir det tyst är det ok, man behöver inte alltid säga något. Säger du däremot något, tänk till två gånger på vad det är du säger. Många gånger säger vi saker bara för att säga något, det kan bli fel.

3. Våga röra vid den som sörjer. Känn av om det är läge att lägga din hand på den sörjandes arm eller om behovet av en kram finns. Undvik att krama för att den sörjande ska sluta gråta, och krama utan att stryka händerna om den sörjande. Håll bara om.

4. Låt personen gråta. Hindra inte personen från att gråta för att du själv blir obekväm. Sitt hellre där och känn dig obekväm än att försöka få den sörjande att hålla tillbaka sina tårar. Att gråta är en del av läkningsprocessen och en naturlig reaktion på det som har hänt.