Exempelvis entreprenörernas favorituniversitet, den amerikanska elithandelshögskolan Stanford University, definierar ju trots allt en CEO som "den högste anställde i ett företag". Den väsentliga nyansering som de flesta missar är det är med CEO:s som med generaler och fotbollsforwards - det är ytterst sällan som de utnämner sig själva.

Det är viktigt att komma ihåg att titlar är till för att informera om en funktion eller en position. En "bilförare", "kassör" eller "fotograf" fyller funktionen att köra bil, ta betalt för något eller ta bilder. Samtidigt är dessa också aktiviteter som inte behöver ha att göra med organisationer.

En CEO-titel däremot är inte enbart kopplat till organisationer; det är direkt knutet till hieararkier och positioner. En hieararki är en organisation med olika nivåer ("positioner"), där någon funktion står "över" eller "under" andra, liksom på ett trappsteg. I en hierarki är någon "överordnad" ("högre") och någon är "underordnad" ("lägre"). En Chief Executive Officer är en överordnad.

Om ordet "officer" låter som det svenska ordet "officerare", och om det hierarkiska systemet med överordnade respektive underordnade låter likt det militära, så är det med god anledning: systemet kommer därifrån. Man skulle egentligen kunna skriva hela böcker om titeln "CEO" eftersom det har kopplingar till många områden av samhället: bl. a. ledarskap, organisationsteori, ekonomisk historia, företagsforskning, statsvetenskap, bolagsjuridik och militär historia. Samhällsforskaren Max Weber skrev om just hur man kring 1700- och 1800-talet började organisera myndigheter, skolsystem och företag genom att låna erfarenheter och begrepp från - just det: militären.

Världen såg mycket annorlunda ut på 1800-talet jämfört med nu på 2000-talet. Det professionella chefsjobbet - att gå till ett jobb och få betalt för att bestämma över andra och sedan gå hem och syssla med annat på fritiden - var någonting nytt för 100 år sedan. Samhällsforskaren Peter F Drucker skrev om hur denna yrkesroll, och en någorlunda formell utbildning till den, växte fram på allvar först kring 1950-talet. Tidigare var ledarskap mer knutet till adel, gårdsägande, militär tjänstgöring och liknande. En stor del av de tidiga lånen från det militära, både sättet att organisera resurser och uttryck som "taktik", "strategi", "stab" och "mål", har levt kvar till dessa dagar.

Av detta följer bland annat att man kan hitta positionen "Chief Executive Officer" även i exempelvis amerikanska myndighetsförklaringar. Visst kan man sysselsätta sig med översättningslekar där man enbart jämför titlar och positioner mellan amerikanska och svenska företag. Men för att det famlandet i mörkret ska kännas någorlunda meningsfullt måste man sakna kunskap om sammanhangen och historiken bakom. Det är värdefullt att belysa att exempelvis guvernören för en delstat också anses vara "Chief Executive Officer" (även om standardjournalister aldrig nämner det i myndighetssammanhang). I en delstat, till exempel New York, finns en massa chefer av många slag. De självklara är "Chief of Police", "Chief of the Fire Department" (chefen över brandkåren) och många andra i positioner där de leder organisationer med tusentals underordnade. Chefen över cheferna, en "Chief Executive Officer" motsvarar vad man i maffiafilmer kallar en "Capo Di Tutti Capi*" - "Bossarnas Boss". Om man inte är en chef över en massa andra chefer men ändå titulerar sig CEO så är det lätt att i professionella amerikanska sammanhang framstå som en general utan armé.