Lösningar, till exempel privata sjukvårdsförsäkringar, uppstår i ett samspel med Välfärdssystemet.
Det är som dilemmat om ”hönan och ägget” där ägget är en förutsättning för hönans existens och tvärtom. Ifall privata sjukförsäkring inte skulle matcha brister i välfärdssystemet så skulle de inte finnas. Om Välfärdssystemet kunde matcha våra behov skulle det inte behövas privata sjukvårdsförsäkringar.
Hur uppstår tilläggstjänster
Att betala extra för att få det man vill ha är inget nytt, varken inom välfärdstjänster eller andra tjänster.
Säkert är det fler än jag som reagerar på hur populärt det blivit att köpa biljetter som ger köföreträde till museum. När museum inte fixar att tillfredsställa besökares behov, av att hata stå i kö, så skapar de tilläggstjänster som löser problemet. Kreativt. Vems är felet att Kö företrädesbiljetter blivit succé?
Utvecklingen av Tjänsteförsäkringar är ett annat exempel som uppstått ur ett misslyckade från politikens sida att matcha marknaden (vårt) behov av ekonomisk trygghet vid ålderdom.
När den offentliga allmänna Pensionen inte längre tillgodosåg marknadens behov så uppstod behov för privata pensionslösningar, Tjänstepensionen.
Politikerna välkomnade detta, sannolikt för att de vara ense om att inte kunna lösa problemet inom ramen för det offentliga systemet. Problemet flyttades från välfärds- till privat fråga.
De privata Tjänsteförsäkringarna har med tiden blivit så accepterade så de knappt längre kan anses som privata. Först var de tydligt privata. Nästa steg var att göra dem ”obligatoriskt- privata” för alla med kollektivavtal. Eftersom nästan alla idag har kollektivavtal/motsvarande så har dessa privata försäkringar blivit privata- obligatoriska. De uppfattas som om de vore en del av den offentliga ekonomin fastän de betalas privat.
Det är samma gång som nu är på gång - Politiker klarar inte av att hantera vårdköer och då skapas förutsättningar för privat finansierade lösningar.
”Det är inte vi som är dumma. Det är politiska systemet som inte stödjer begriplighet.”
Hönan eller ägget, är det politikernas- eller de privata sjukförsäkringarnas fel?
Det är vi, marknaden, som behöver reagera. Hur ska politiker veta vår vilja är om vi inte är tydliga? Varför är vi så mesiga? Varför reagerar vi inte?
En anledning kan vara att välfärdssystemet är (onödigt) svårt att begripa. Vi är rädda för att ge oss in i diskussioner om välfärdspolitiken för att vi inte känner oss insatta, vi vill inte framställa oss dumma. Det är inte vi som är dumma. Det är politiska systemet som inte stödjer begriplighet. Systemet är ungefär lika otillgänglig för oss användare som datorerna var på -70 talet. Då var datorerna så tekniska och stora så de kunde inte användas av vanligt folk.
Vi vill inte ha vårdköer. De privata sjukförsäkringarnas succé är ett tydligt tecken på det, precis på samma sätt som Tjänstepensionens framgång och köföreträdesbiljetter till populära museum.
Kompetens inom Välfärdstjänster behövs för smartare lösningar
Socialt skydd och Hälso- och sjukvård står för ungefär 55% (COFOG statistik) av offentliga utgifter i Sverige.
Hur matchar det politikernas kunskap och engagemang? Mycket lite, skulle jag svara.
Med högre kompetens och engagemang för Välfärdstjänster så kommer skattepengarna i detta enorma berg av offentliga medel att användas smartare.
Kompetens hos yrkesgrupper som läkare, sköterskor och socionomer behöver kopplas tydligare till politiken för smartare användning av offentliga medel.
Detta har ju Minna och de flesta av Sveriges befolkning accepterat då för man väl också ta ansvar för detta.
När vi använder privatförsäkringar och går före dem som har mer allvarligare olyckor eller sjukdomar så får dessa personer stå tillbaka och deras lidande till och med död ligger på dem som använder dessa försäkringar.
Minna skriver att "När den offentliga allmänna Pensionen inte längre tillgodosåg marknadens behov så uppstod behov för privata pensionslösningar, Tjänstepensionen." Detta är fel! Tjänstepensionen uppstod då arbetsmarknadensparter inte ville höja inbetalningen till ATP och man ville skapa ett alternativ som man mer direkt styrde över. Det har inget att göra med något misslyckade i det politiska systemet. Idag står mer än halva
Vidare skriver Minna "Det är samma gång som nu är på gång - Politiker klarar inte av att hantera vårdköer och då skapas förutsättningar för privat finansierade lösningar." Om man minskar antalet vårdplatser samtidigt som befolkningen växer så blir det naturligt en kö för det finns ju inte fler platser än vad det finns. 1994 fanns 5,2 slutenvårdsplatser per 1 000 invånare i Sverige. Mellan 2006 och 2017 minskade antalet vårdplatser per 1 000 invånare från knappt 2,9 till 2,2. Dessa uppgift är hämtad från Läkartidningen.
Här är det klart vad som är hönan och vad som är ägget.
När det gäller kollektivavtal så vet ingen hur många arbetsplatser som idag har detta. Om Folksams siffra, 82 procent, är riktig står 750 000 löntagare utan det skydd vid sjukdom och ålderdom som kollektivavtalen. Inget av LO:s 14 förbund erbjuder sina medlemmar en sjukvårdsförsäkring. Det är 1 500 000 personer utan privat sjukförsäkringar. Privata sjukvårdsförsäkringar erbjuds av hela 20 av de 23 Saco-förbunden och hos fem av TCO:s 14 förbund. Så mer än halva arbetsmarknaden står utan privat sjukförsäkringar.
Jag kan bara konstatera att vist får man ha privat sjukförsäkringar men att det skall vara vattentätt skott mellan de utförare som finansieras av det offentliga och det som ger privat vård. Då har vi ingen utträngnings effekt och alla kan känna sig nöjda med rent samvete.
Detta blev ett lång kommentar, men det är viktigt att felaktigheter kommenteras.
Ingemar Wendel Se mer...