Sverige har blivit fattigt i jämförelse

En schweizisk franc och en svensk krona var nästan likvärdiga 1971. Sen drog Schweiz iväg och det med råge! Idag kostar en schweizisk franc nästan 9 kr. Detta handlar mycket långt ifrån om inflation. Schweiz har helt enkelt blivit rikare under den här perioden, de har ökat sitt välstånd väsentligt. Varför?

1968 hade Sverige samma BNP per capita som Schweiz. Nu ligger Schweiz på 80 590 dollar per person och Sverige 53 217 dollar , dvs. Schweiz befolkning producerar varor och tjänster under ett år som har ett värde som nästan är dubbelt så stort som svenskarna. Sett till förmögenhet har schweiziska invånare också dubbelt så stor förmögenhet jämfört med svenskarna.

Arbetslösheten i Schweiz ligger långt under OECD genomsnittet, Sverige ligger över. Tänk er exempelvis att ungdomsarbetslösheten ligger på 8,1 % i Schweiz och i Sverige ligger den på 17,9 %. T o m ungdomarna får mycket lättare jobb i Schweiz!

Schweiz slår oss på väldigt många områden. Även inom sådana områden som pension (Schweiz femte bästa i världen och rankas högre än Sveriges pensionssystem) , utbildning (Schweizarna rankas högre inom läskunnighet, matematik och vetenskap) , äldreomsorg (Schweiz rankar nr. 1 i världen) och sjukvård (tredje bästa i världen enligt en internationell studie, Sverige ligger längre ner i ranking) visar de flesta indikatorer att Schweiz har väldigt hög kvalité och högre än oss.

Lägre skatter - bättre välstånd

Om du exempelvis tjänar 150 000 schweiziska franc per år kan du beroende på i vilken kanton (kantoner fungerar som delstater i Schweiz) betala alltifrån runt 12 % i inkomstskatt till upp emot 23 %. Notera att bor du i kantonen Zug och tjänar 100 000 schweiziska franc per år (dvs. 887 571 kr) betalar du endast 7,59 % i inkomstskatt. Det medför radikalt lägre inkomstskatt än om man bor i Sverige!

Det här är rätt remarkabelt, väsentligt lägre skatter än Sverige, men mycket mer framgångsrikt! Varför pratas det inte om det här lilla alplandet i svensk politik (som har 8,5 miljoner invånare jämfört med Sverige som har 9,9 miljoner), varför tar politikerna inte upp ämnet Schweiz? Ni kan ställa er frågan.

Vad gör Schweiz som inte vi gör?

Varför är Schweiz så framgångsrikt?

Kan det vara statsskicket, grundlagen?

Enligt Stellan Abrahamsson, som har bott i Schweiz i 7 år och som driver en konsultbyrå som hjälper finansiella institutioner att efterleva Sveriges och EU:s alltmer komplicerade finansreglementen, är så fallet. Stellan Abrahamsson har också tidigare arbetat på Finansinspektionen i Stockholm. Ni kan se hans föreläsning om ämnet i följande länk.

Men för att förstå varför statsskicket och grundlagen är orsaken till att Schweiz är mycket mer framgångsrikt än Sverige idag måste vi göra en kort historisk tillbakablick.

Schweiz ursprung

Man säger att Schweiz grundades 1291. Det var väldigt stökigt i Europa. Väldigt många små kungar och kungadömen som kämpade om makt. Under den här perioden fanns massor av små stater i Schweiz, i mitten fanns 3 stater, Uri, Schwyz och Unterwalden och de insåg att de kommer bli invaderade av någon som är större om de inte samarbetar. De gick samman och ingick en försvarsallians – dvs ”vi försvarar varandra om vi blir attackerade”. Det var inget annat. Man grundade inte en stat. Många andra ville vara med och området expanderade, först 8 stater, sedan 13. Idag finns 26 kantoner.

Försvar och i viss mån handel samarbetade man om. Det fanns ingen centralmakt. Det var det här som enade dem. Det gemensamma målet var att inte vara styrd av en centralmakt, så det sitter djupt i schweizarnas folksjäl att man ska bestämma själv. Redan på 1500 talet hade flera kantoner demokrati, de röstade! De har experimenterat med demokrati i över 500 år. I övrigt var kantonerna olika, de talade olika språk, hade olika religioner osv. Det finns en väldigt stark mognad i Schweiz vad gäller demokrati.

Det är väldigt svårt att se att de hade något gemensamt, enda gemensamt de hade var att de inte ville bli styrda av en kung. Schweiz var alltså en frihetskamp. Det är viktigt att ha med sig för att man ska förstå Schweiz och hur Schweiz blev sen. Man fick vara en fri bonde. Det stod i kontrast till resten av Europa för där var man livegen för det mesta. Man behövde inte be kungen om lov för att driva verksamhet, det var fri handel mellan kantonerna och skråväsende. Man gjorde handeln säker med vägpass och handeln blomstrade. Man gick från centralstyre till en decentraliserad demokrati, och detta redan på medeltiden.

I Sverige har man bara experimenterat med demokrati i 100 år.

Se även: Politikers fusk eroderar det svenska samhället

Det moderna Schweiz födelse och statsskick – Jämförelse med Sverige

1848 betecknas dock som det moderna Schweiz födelse. Nu blev det en federal stat istället för en konfederation av småstater. Man förhandlade i 30 år, men resultatet blev smått genialiskt. Man ville ha det kantonala självstyret samtidigt som viss makt lades på federal nivå och på samma gång folkmakt så ingen kunde utöka sin makt på bekostnad av någon annan. Om politikerna kokar ihop en lag som inte har folkligt stöd så räcker det med 50 000 namnunderskrifter, så måste politikerna ordna en folkomröstning, vilket avgör om lagen ifråga ska träda i kraft. Medborgarna kan också föreslå att en lag ska stiftas på federal, kantonal och kommunal nivå. Här finns det spärrmekanismer kan man säga, politiker kan inte göra vad de vill. Det är helt omöjligt att genomföra något utan ett folkligt stöd. Det håller destruktiva politikerincitament i schack. I Sverige är det dock alltid riksdagen som beslutar om en folkomröstning.

Är det så att man ska ändra konstitutionen i Schweiz krävs en obligatorisk folkomröstning, det går inte att ändra konstitutionen utan att folket röstar. I Sverige räcker det med att riksdagen fattar två beslut med likadant innehåll och att det hålls ett allmänt val mellan de två besluten. Med tanke på svenska traditionella politiska partiers disparata charad i förhållande till hur de står gentemot sina grundläggande ideologier, kan vad som helst hända. Moderaterna har aviserat att de kommer att rösta ja efter höstens val till de av de rödgröna föreslagna ändringarna av de svenska mediegrundlagarna.

Missa inte: Fristäder en nyckel för att skapa bra företagsklimat

Förslaget till grundlagsändring innebär allvarliga inskränkningar i offentlighetsprincipen och yttrandefriheten. Förslaget innebär bland annat att privatpersoner förbjuds att få tillgång till offentliga handlingar, via t.ex. rättsdatabaser över domar. Men det gäller inte alla, t.ex. medieföretagen Schibsted och Bonniers, banker, regeringskansliet och företag kommer fortsättningsvis få tillgång till rättsdatabaser. Det är dock möjligt att anordna en folkomröstning i en grundlagsfråga! Om riksdagen har fattat ett första beslut om att ändra i en grundlag kan riksdagen besluta att en folkomröstning ska hållas. Resultatet av en sådan folkomröstning är bindande. Denna möjlighet infördes 1980 men har aldrig använts.

De kommer aldrig initiera en folkomröstning om de inte tror att de kommer att få folkets stöd genom folkomröstningen.

SD begär folkomröstning om grundlagsändringarna. Så här är det dock med svenska politiker: De kommer aldrig initiera en folkomröstning om de inte tror att de kommer att få folkets stöd genom folkomröstningen. I Schweiz däremot, hade de varit tvungna att ha en folkomröstning och dessutom ha folkets stöd genom folkomröstningen, en folkomröstning hade aldrig varit rådgivande i Schweiz. Folket har sista ordet! Det är då man har sann demokrati. Andra former är perverterad demokrati. Svensk politik saknar spärrmekanismer, man kan köra över folk helt enkelt, när som under mandatperioden.

Schweiz har på federal nivå ett parlament med två kammare. Där sitter 2 representanter från varje kanton oavsett om det är en liten eller en stor kanton, det spelar ingen roll. I den andra kammaren väljs det in antal ledamöter i förhållande till folkmängden i kantonen. Men för att få igenom en lag måste lagen gå igenom i båda kamrarna. Icke folkrika kantoner kan därför stoppa folkrika kantoner. Som vi alla vet är detta system helt främmande i Sverige. Här har det parti som går i förbund med andra partier och på det sätt vinner flest röster obegränsad lagstiftningsmakt, likaså till den grad att alla juridiska rättsprinciper överskrids. Rådande regering har t.ex. blivit känd för att köra med bulldozer över lagrådet.

Schweiz har inte någon enskild premiärminister/statsminister utan har balanserat makten mellan 7 individer i ett råd som kallas federal council. Dessa 7 personer roterar i att vara federationspresident, med ett års mellanrum. Det finns således inget utrymme för en enskild individ att konsolidera makt. I Sverige kohandlar ledande parti med småpartier och säljer ut sitt sunda förnuft för att uppfylla småpartiernas önskan och således få behålla makten, lett av någon sorts kunglighet som konsoliderar makt över ett långt spann av år, ibland upp till ett decennium – Persson, Reinfeldt, Löfven.

I Schweiz avhandlar man på federal nivå utrikespolitik och försvar vilket man har gjort sedan urminnes tider. Sedan tillkommer exempelvis miljö samt viss infrastruktur som tåg. På kantonal nivå avhandlas allt annat – polis, sjukvård, skatter, utbildning, varje kanton har sitt eget självstyre, sin egen konstitution. Att flytta från en kanton till en annan är som att byta land i stort sett, det är inte som att flytta från län till län i Sverige. I Sverige styrs nämnda områden på statlig nivå och den offentliga sektorn sväller som en tjock gris, utan någon hänsyn till att om Sveriges län hade haft självbestämmande inom dessa områden, så hade detta skapat incitament till att driva dessa områden till yttersta perfektion. Detta för att locka Sveriges samhällsmedborgare att starta, utveckla företag, leva och bo i just deras region!

Schweiziska politiker och svenska politiker

Parlamentet i Schweiz har inga yrkespolitiker, de har vanliga jobb och kommer samman 4 gånger per år och röstar igenom lagar, sen går de hem och gör vad de gör vanligtvis. Svenska politiker som har en framstående position eller sitter i riksdag/regering är det på heltid och har ofta inte haft en längre karriär utanför politiken, de är institutionaliserade politiker som inte lever ett vanligt liv bland folket, de lever i en elitiserad värld.

Vad har en politiker i Sverige typiskt för incitament? Oftast handlar det om att man vill:

1. Förhärliga sig själv (uppmärksamhet, bekräftelse är ofta dolda motiv) och bygga makt.
2. Bygga staten för att kunna bygga makt (större offentlig sektor).
3. Man vill kunna visa sig i allmänhetens tjänst och kunna bli omvald.

I Schweiz kan politikerna enbart falla in under punkt 3.

Oavsett vem som vinner i valet – så kan vi inte lita på politikerna – vi måste ändra på vår demokrati i det långa loppet!

Nu är det inte så enkelt att ändra på Sveriges demokratiska struktur. Svenskarna är vana vid att bli styrda, att de överlämnar inflytandet helt och hållet till politiker som de väljer vart 4:e år. Men som vi har sett genom denna jämförelse, är det definitivt så att om Sverige ska kunna skryta om att vara en sann demokrati och se till att våra politiker kör Sverige med nyktra ögon, så är det bäst att vi har ett system som balanserar deras makt med folkets röst (för under 4 års tid har folket ingen röst, enbart den ”politiska adeln”). Annars kommer vi alltid ha politiker som går runt på en åsna med ädla motiv utan att yppa konsekvenserna, trots att folket ser klart i horisonten utan några hallucinogena effekter. Här är ett exempel på symtom på att känslan av maktlöshet hos befolkningen i Sverige börjar kulminera (vilket aldrig hade blivit fallet i en direktdemokrati som Schweiz) ”Ungdomar i Hagfors är beredda att sälja sin röst i valet för 10 000 kronor”.

Vi bör också konkurrensutsätta våra län gentemot varandra, så att sjukvård med mera drivs som privata företag, med kraft och full service för att erhålla människornas förtroende!

Sverige måste gå mot Schweiz efter valet!

Läs fortsättningen: Med medborgerligt inflytande kan samhället förändras med folkets egen kraft