Att säljyrket uppfattas som ett hårt arbete där möjligheten att sätta sig ner och njuta av sina prestationer är näst intill obefintliga, det finns det många som kan skriva under på. I platsannonser söker man säljare som är hungriga, drivna och en massa andra superlativ som beskriver en outtömlig vilja att kämpa. Problemet med hela synen på säljare och försäljning som ett sätt att göra affärer, är att den egentligen går emot allt sunt förnuft när det kommer till att etablera relationer till sina framtida kunder.

Nu pratar jag inte om den typen av transaktioner som bottnar i akuta behov, utan om de som kännetecknas av djupare relationer som präglas av en ömsesidighet mellan köparen och säljaren, den sortens affärer som har potentialen att sträcka sig över en längre tid än att hyfsa till siffrorna i månadens säljrapport.

Problemet då? Jo, det stavas EGO. Med detta menar jag att säljaren som person sätter sig själv i främsta rummet, där andra aktörer mer är brickor i Egot’s spel. Jag tror inte att det handlar om att säljarna som individer är stora egocentriker, utan mer om säljkulturella arv som man har kopierat i brist på alternativ. Hela sälj- och affärsvärlden andas exhibisionism, en vilja att synas och höras.

Går du på ett nätverksmöte agerar merparten av deltagarna som små hungriga gamar med siktet inställt på föda (till sig själva). Går du en säljkurs som är fylld av sexiga rubriker, kommer du att få lära dig att göra en ”säljpitch” vilket innebär att du under en bestämt tid ska berätta, hur bra du är och varför du ska väljas framför någon annan. Vissa säljutbildningar hanterar samma fråga men nu ska den komma i mikroformat, den kallas för ”hisspresentation”… dess uppgift är densamma som ”säljpitchen” fast nu ska den inte vara längre än en normal hissfärd… GÄSP!!

Det är inte ovanligt och inte heller en tillfällighet att stereotypen av säljare är en person med välsmort munläder och formgjutna hörselskydd. Det vill säga att det är en individ som hellre vill höras än att höra. Detta är inte heller säljarens fel, det är helt enkelt en del av de strategier som den gamla säljskolan lär ut.

Vart tog det sunda förnuftet vägen kan man undra? Varför tror vi att det är andra psykologiska mekanismer som råder i affärer, än när människor etablerar relationer i andra sammanhang? Skulle vi privat välja samma strategier och skylta med vårt Ego på det sätt som många säljare i dag är tränade till att göra, skulle de flesta av oss leva och dö som singlar.

Det är först när du vågar släppa taget om traditioner, och gamla tankemönster som genombrott kommer att kunna ske. Det är när du brutalt ärligt vågar erkänna att du bär på den gamla skolans idéer likt en gammal brynja som i arv från flera generationer både är fläckig och luktar illa. Det är då det sunda förnuftet kommer att få ett allt större utrymme. Det sunda förnuft som kan komma att leda till att du får möjligheten att njuta av det du fyller dina dagar med..