Nu behövs en i högt tempo utvecklad och implementerad innovativ näringspolitik i Sverige, en politik som kan konkurrera med asiatisk näringspolitik. I annat fall blir svenska företagare akterseglade av asiatiska företagare, menar ekonomen Peter Tovman.

Svensk näringspolitik

I rapporten ”Kinas globala investeringar: Ekonomiska verktyg för politiskt inflytande?”, utgiven av Fri Värld/Kristina Sandklef, framgår kinesiska statens betydande aktiviteter för att stödja kinesiska näringslivet. Här framgår med vilken påtaglig kraft som kinesiska staten är engagerat i näringslivets utveckling genom olika åtgärder.

I debattartikel av forskarna Christian Sandström, Nils Karlsson, Karl Wennberg och i deras bok ”Innovationspolitik för tillväxt” framgår däremot att svenskt företagsstöd och näringspolitik som genomförts under flera regeringar har haft liten eller ingen effekt.

Jämförelsen Kina och Sverige utifrån rapporterna stämmer till eftertanke och djup undran, varför kan Kina men inte Sverige?

Asiatisk konkurrens

Asiatiska expansiva internationella företag finns inom skeppsbyggnad, elektronik generellt, mobiltelefoni, kameror, klockor, bilar, batteritillverkning mm. Produkter som i hög grad kombinerar och baseras på design och avancerad produktionsteknik, forskning, utveckling. Asiatiska storföretag som genererar betydande sysselsättning för sina inhemska företagare (underleverantörer, utvecklare mm) i Kina, Japan, Sydkorea, Taiwan. Varför kan Asien utveckla sådana storföretag, medan Sverige inte har förmågan? Storföretag som kunde generera sysselsättning och växtkraft för svenska företagare.

Asiatiska dominansen har enligt min mening grund i kombinationen av innovativ, flexibel, långsiktig näringspolitik och integrerad satsning på akademiska lärosäten. Enligt The World University Ranking har Sverige 11 lärosäten bland världens 1000 bästa rankade, de asiatiska länderna har 162 lärosäten (Japan, Kina, Sydkorea, Taiwan).

Asiatiska lärosätenas forskning torde i många fall utgöra grund för de asiatiska företagens framväxt och expansion världen över; genom innovationer, produktionsteknik, ledarskap, nära samverkan med företagen.

Man kan ha säkerligen ha synpunkter på vilka grunder som lärosätena rankas på, men i stort torde nog rankingen spegla de enskilda lärosätenas förmåga.

Dessutom, Sverige har i Bloomberg Innovation Index 2019 halkat ner från plats 2 till plats 7. Permanent trend eller tillfälligt får framtiden utvisa.

Påverkan svenska företagare

För det första, kombinationen av asiatisk konkurrens och svensk näringspolitik riskerar leda till att svenska företagare, här avses små och medelstora, dels får mindre beläggning på sikt, dels allt mindre avancerade produkter att tillverka. Varför? De stora asiatiska företagen placerar ut utveckling och produktion på underleverantörer, som i sin tur kan expandera med detta som grund. I Sverige däremot, över tiden finns alltför få inhemska storföretag som kan göra det samma i Sverige. Det vill säga, tillväxten av svenska internationella storföretag är alltför få.

Enligt min mening bland annat på grund av att svenska lärosäten inte genererar nytänkande och innovationer i den takt som de asiatiska gör. Förvisso är de asiatiska lärosätena många fler än de svenska, men kan ävenså inrymma att takten i enskilda lärosäten när det gäller nytänkande i forskning i många fall kan vara högre än i Sverige.

Följande exempel stämmer till eftertanke avseende varför Asien kan men inte Sverige. I Sverige avvecklades Saab, i Asien expanderar biltillverkarna. Annat exempel är att i Sverige avvecklades mobiltelefontillverkningen, trots att Sverige från början var föregångare, i Asien fortsätter däremot utvecklingen och tillverkningen expansivt. Tredje exempel, med rötter lång tillbaka i tiden, är varvsindustrin. I Sverige avvecklades den, i Asien fortsätter den utvecklas och är i världstopp. Fjärde är persondatorindustrin, i Sverige fick den aldrig fart, i Asien blomstrar den.

Fyra branscher som genererar betydande beläggning för små och medelstora företagare i Asien. Branscher som utvecklas med kraft i Asien. Varför? Jo, jag menar ett det just kan vara kombination av näringspolitikens utformning och lärosätenas förmåga att skapa innovativa produkter och tjänster samt utbilda driftigt industriellt ledarskap.

Den svenska kvarvarande bilindustrin går nu bra, efter att just kinesiska ägarintressen tagit över. I den kinesiska - och asiatiska - filosofin att driva och bygga företag finns uppenbarligen betydande lärdomar att hämta.

För det andra, samarbeten mellan svenska lärosäten och mindre och medelstora företag ger kanske inte heller samma effekt som de asiatiska, vilket bland annat i så fall kan tillskrivas just både den högre takten i nytänkandet som de asiatiska lärosäten står för, och kanske högre drivkraften som finns i asiatiska samhället generellt, hos individerna och i samhälleliga systemen och deras medarbetare.

För det tredje, den svenska näringspolitiken, synes inte vara tillräckligt vass, vilket framgår av ovan nämnd utredningar.

Näringsminister Ibrahim Baylan (S) och näringsutskottets ordförande Lars Hjälmered (M), vad gör ni nu konkret dels för att kraftfullt i högt tempo inom ramen för EU:S regelverk möta upp asiatiska näringspolitiken? Dels tillser att svenska lärosäten i högre takt levererar forskning och innovationer som svenska företag, såväl stora som små och medelstora, kan utveckla till nya produkter och tjänster?

I annat fall är Sveriges position som internationellt ledande kunskapsland hotad, utöver att sysselsättning och tillväxt påverkas negativt.

Eller tänker jag helt fel?

Peter Tovman, ek. lic, medlem Moderaterna Stockholm

Källor:
Innovationspolitik för tillväxt, Ratio, 2018
Kinas globala investeringar: Ekonomiska verktyg för ekonomiska investeringar?
Näringspolitiken skapar bidragsentreprenörer, 18 december 2018
Timeshighereducation.com/world-university-rankings