Mänskligheten både överskattar och underskattar sin uppfattningsförmåga. Det öppnar upp för charlataner och driver på flockmentalitet. Lösningen är mer filosofi. {Åsikterna är mina egna och eventuella repliker välkomnas i kommentarsfältet eller som debattinsändare}.

Famlandet i Ljuset

Så länge som jag aktivt sysslat med entreprenörskap och affärer, vilket är alltsedan cirka 12-års åldern, så har det funnits en handfull universella fenomen som aldrig verkar förändras, utan endast återkommer i nya permutationer. Dessa genomsyras av att vi både grovt överskattar och underskattar vår uppfattningsförmåga. Ett av de mest framträdande mönstren och konsekvenserna är det kroniska famlandet i mörker – eller egentligen. "Famlandet i Ljuset". Definitionen av vad som räknas som "seende" och "hörande" behöver uppgraderas. 

Existentiell blindhet

Ett av de tidlösa fenomenen är flockmentalitet, vilket i sig inte är så märkligt eftersom mänskligheten föds in i en existentiell blindhet och fostras i fördummande paradigmer. Det finns många referenser om detta i uråldriga skrifter.

Famlandet i ljuset vidmakthålls inte minst på grund av det industriella utbildningssystemet och alla de skolpolitiker som oavsett partifärg envist och stolt springer baklänges in i framtiden – generation efter generation.

Konsekvensen av detta utmynnade i vårt vansinniga globala samhällssystem av ”vampire nations” och psykopatiska oligarkier. Detta  tvingade mig att mentalt stanna kvar i ontologins och metafysikens domäner långt efter att de flesta barn kapitulerat för rovkapitalismens propagandadefinitioner av ”framgång”, ”allmänbildning” och ”effektivitet”. 

Alla barn är ju födda filosofer och har en genuin kärlek till kunskap – tills de börjar skolan och deras vetgirighet lobotomeras intellektuellt i samband med att internaliseringsprocessen intensifieras på allvar. 

Är du annorlunda straffas du 

Kanske är det därför som någon skräckförfattare (Roald Dahl kanske?) skrev en novell om ett barn som – om jag minns rätt – testat högt på ”IQ”-prov och således vid skolstartsåldern hämtas av anonyma myndighetsfigurer medan föräldrarna förtvivlat vrider sina händer. Pojken är oförstående, han svarade ju på ett sätt som utmärkte honom – borde inte föräldrarna vara glada? 

Den stulna titeln 

Vid någon punkt i tid och rum under de senaste årtusendena (enligt linjär tideräkning) så perverterades begreppet ”philosophiʹa”, som kommer från antikens Grekland och etymologiskt har rötter i de två termerna ”kärlek” (”passion” / ”lidelse”) respektive  "vishet" / "kunskap" / "lärande". 

Prefixet ”phiʹlos”  känner vi igen i ”homofil”, ”xenofil”, ”nekrofil”, ”pedofil”, ”Filip” (hästvän), ”filantrop”, etc.

”Sophiʹa”, i sin tur, representerar ’kunskap’, ’vetande’, ’vishet’. 

Idén om en ”filosof” beskriver alltså egentligen – utifrån ett modernt språkbruk – en ”kunskapsnarkoman”. 

Filosofi, i traditionell akademisk betydelse, är ett annat ord för kunskapsteori. Det beskriver sökandet efter svaren om vad livet på detta gigantiska, klotformade rymdskepp egentligen handlar om.

Småbarnsföräldrar vet att denna kunskapstörst stämmer in särskilt på barn. Storytelling- jämte konsultbranschen vet att människor egentligen aldrig växer ifrån vetgirigheten om världen bortom kroppens fönster. De fem sinnena är våra ursprungliga  "sociala medierna".

”San­ner­li­gen, om ni in­te omvänder er och blir som bar­nen kom­mer ni ald­rig in i him­mel­ri­ket." 

Den "street-skolade" konceptuvecklaren och mångfaldigt prisbelönade PR-mannen Niclas Rahm berättade följande till Eventeffect.se i samband med tips på hur man kan öva sin kreativitet:

– Ifrågasätt allt du vet. Sätt dig på en bänk och observera. Gå tillbaka till ditt fyraåriga jag och ställ frågan ”varför” till absurdum: Har du någon gång umgåtts med en fyraåring vet du precis hur den här leken går till. ”Varför har han de där kläderna? Varför har hon just röda glasögon? Varför är asfalt svart? Varför har de valt det här typsnittet? Vart ska de gå någonstans?” ... Dessa övningar gör att du tränar dig i tre saker: Observationsförmåga, att inte ta något för givet utan se om det kan finnas andra lösningar och att snabbt komma på oväntade svar på frågeställningar.

Ett gammalt citat (från Matt 18:1-5) dyker osökt upp i tankarna: 

 ”San­ner­li­gen, om ni in­te omvänder er och blir som bar­nen kom­mer ni ald­rig in i him­mel­ri­ket. De som gör sig själva små som det här bar­net är störst i him­mel­ri­ket." 

Edward De Bono, Mo Gawdat och Marvin Minsky, några av världens ledande tänkare inom områdena intelligens och  artificiell intelligens (”AI”) har samtliga uttryckt att denna form av förhållningssätt är det enda som faktiskt kommer att rädda människan från att totalt domineras av AI. Det gäller såväl jobb som överlevnad (se gärna Gawdats föreläsning om hans moonshot projekt: Solve for Happy) 

Inte en siffra rätt

Begreppet ”filosofi” har förvanskats så mycket genom seklerna att det allmänt anses betyda enbart tre saker: 

• antingen en fritidssyssla som man ägnar sig åt när man inte har något meningsfullt att göra eller något klokt i tankarna utan bara ”flummar” och slösar tid;
• eller något som är reserverat enbart för människor över 30 års ålder som visat att de kunnat anpassa sig till skolsystemets industriella konformitetskrav och fått subjektiva betyg på att lärarna har tyckt att de lydigt givit ”rätt" svar och därmed har förtjänat rätten till något slags papper på att de kan kalla sig ”filosofer”
• eller, slutligen att filosofi är en synonym för ens personliga åsikt om hur man ska leva livet.

En förlängning av dessa definitioner är att man bara anses ”forska” eller ha rätt att kalla sig ”forskare” om man passar in på de sistnämnda akademiska kriterierna.

Enligt mig får dessa (så kallade) moderna synsätt ”inte en enda siffra rätt” i sina  definitioner. 

Men de förhärskande paradigmerna är oerhört starka, hur fördummande de än är – vilket i sig är per design. Skolelever är till för att ta emot instruktioner om egenskaper och "burkkunskap" som behövs för att bli en del av en industriell försäljningsprocess, inte för att lära hur man lär sig – och inte för att tänka självständigt och ifrågasätta.

Filosofen Edison

Det finns en (falsk) historia om Thomas Edison, som sprids (i denna paradoxalt nog fördummande Internet-ålder) om att hans mamma skrev ett tårdrypande brev till honom som inspirerade honom att bli en stor ”uppfinnare”. Sanningshalten i historien begränsar sig till att Edison fick kritik av sin lärare om att han störde klassen genom att ställa för många frågor istället för att vara tyst och låta sig bli instruerad som de andra barnen; vilket ledde till att hans mamma, Nancy, upprört tog honom från skolan och bestämde sig för att han skulle bli ”home-schooled” i en intellektuellt stimulerande miljö.

Hans enorma frågvishet och fascination för omvärlden ledde till skapandet av det berömda Menlo Park, där Edison tillsammans med andra genuina filosofer gav utlopp för sina ”inre 4-åringar”.

Den som har sett en av världens största TV-serier, The Big Bang Theory, känner igen den ”barnsliga” nyfikenheten hos karaktärerna Leonard; Sheldon, Howard och Rajesh, som hela tiden utforskar, experimenterar eller debatterar kring: ”Om vi gör så här, vad händer då?”  

Det var denna filosofiska upptäcktsanda som fick någon att klistra på Edison citatet: ”I have not failed. I've just found 10,000 ways that won't work.”

Det finns ingen dokumentation om att Edison verkligen sade det – men hankunde ha gjort det. Han synnerligen levde mentaliteten att utforska vägar. Något som anses helt oacceptabelt i utbildningssystemet;. Där är det fult att ha fel. Och har man fel 1.000 gånger så är man ju ”efterbliven”, ”utvecklingshindrad” och måste gå i specialklass eller bli stämplad som ”IG” (”Inte Godkänd”) och annat. 

Under tiden, ute i verkligheten, sitter ingenjörer, Max Martins låtskrivarlag, raketforskare, kemister, fysiker, Hollywood-kreatörer etc i olika ”laboratorier” av alla de slag och filosoferar och ”misslyckas” tusentals gånger i sökandet efter det som mänskligheten sedan (enligt god skolmentalitet) benämner som ”tur”, ”inspiration”, ”talang” och att ”antingen är man född med det eller så har man det inte”. 

Freud bidrog till filosofins "flummiga" rykte

Sigmund Freud sig beklagade sig (år 1933 i New Introductory Lectures on Psycho-analysis) och menade att filosofi saknar värde för samhället: 

”Philosophy is not opposed to science, it behaves itself as if it were a science, and to a certain extent it makes use of the same methods; but it parts company with science, in that it clings to the illusion that it can produce a complete and coherent picture of the universe. Its methodological error lies in the fact that it over-estimates the epistemological value of our logical operations… But philosophy has no immediate influence on the great majority of mankind; it interests only a small number even of the thin upper stratum of intellectuals, while all the rest find it beyond them.”

"Filosofi hjälper ingen"  ~ Freud

Enligt mig är filosofi – och har alltid varit, vägen framåt. 

Enligt mig är alla människor födda filosofer. Barns ständiga frågor är höggradig forskning. Filosofi (jakten på upplysning; ”enlightenment”) som redan Platon med flera sysslade med, är vad som tog mänskligheten från nära totalt "mörker" till åtminstone en sporadisk mängd  "ljusglimtar" här och där.

Utan filosofer som Platon och Edison och alla vetgiriga barn (i alla åldrar) skulle mänskligheten vara kvar i stenåldern: ingen matematik, vetenskap, teater, litteratur, film, IT, etc.

Video:  Mo Gawdat – One Billion Happy

www.onebillionhappy.org