På en konkurrensutsatt marknad testas många olika lösningar parallellt på varje tänkbart problem.

Till skillnad från planekonomiska system syftar inte marknaden i sig till att lösa samhällets problem, utan att skapa förutsättningar för problemlösare av olika slag. På en konkurrensutsatt marknad testas många olika lösningar parallellt på varje tänkbart problem. De dåliga lösningarna förkastas, de bra lösningarna belönas med framgång.

I tider av kris och oro tenderar dessa insikter att överskuggas av längtan efter universella, centraliserade lösningar som med ett Alexanderhugg skall förpassa de utmaningar och problem som man står inför till historien. Till och med de som annars brukar förstå värdet av konkurrens och riskspridning tenderar i dessa lägen att längta efter centralisering och statlig kontroll. Det senaste året har präglats kris och oro på alla möjliga samhällsområden, med eskalerande gängkriminalitet och en aldrig tidigare skådad våldsutveckling på gator och torg, med stigande inflation och en stundande lågkonjunktur, med politiskt skapad energibrist och ett krig i närområdet.

De som ropar på att förstatliga borde dock ta sig en funderare kring hur väl de verksamheter som redan idag är statliga fungerar

Som ett brev på posten höjs nu röster som kräver statliga ingripanden och centralisering på snart sagt varje samhällsområde. Är det inte gängen som ska bekämpas med militär (vad har man tänkt göra – meja ned dem med stridsvagnar?) så är det skolan som ska underkastas “demokratisk kontroll” eller sjukvården som ska förstatligas. Som om staten vore någon slags universallösning som man alltid kan ta till när någonting inte fungerar som det ska. De som ropar på att förstatliga borde dock ta sig en funderare kring hur väl de verksamheter som redan idag är statliga fungerar, och vilket skäl de har att anta att ett förstatligande och centralstyrning på andra områden skulle fungera bättre. Är verkligen Trafikverket och SJ förebilder för hur sjukvården borde fungera? Är den statliga Polismyndigheten en förebild för skolan?

Precis som med bränslepriserna hade det varit rimligare att låta medborgarna behålla sina egna pengar från början, genom att sänka el- och bränsleskatterna

Även på det ekonomiska området tycks många sätta sitt hopp till staten. Att politiker gör det är kanske inte så konstigt. När man bara har en hammare tenderar man att betrakta varje problem som en spik. Därför är det inte heller förvånande att den politiska lösningen på de politiskt skapade energipriserna är att dela ut statliga bidrag. Precis som med bränslepriserna hade det varit rimligare att låta medborgarna behålla sina egna pengar från början, genom att sänka el- och bränsleskatterna, än att kompensera dem i efterhand för bördan som de dignar under. Men politiker frånhänder sig ogärna det styrningsinstrument som skatter och riktade bidrag utgör.

Statliga satsningar som ska främja företagande är sällan framgångsrika, ofta rentav kontraproduktiva.

Vid en presskonferens 1986 gjorde president Ronald Reagan det ofta citerade konstaterandet att de mest skrämmande nio ord som en företagare kunde höra var ”I'm from the government, and I'm here to help.” Som alla goda skämt är det roligt eftersom det rymmer ett korn av sanning. Statliga satsningar som ska främja företagande är sällan framgångsrika, ofta rentav kontraproduktiva.

Det framgår av rapporten Den industripolitiska återvändsgränden 2.0 – Det statliga riskkapitalet ett växande svart hål (2022), som Christian Sandström skrivit på uppdrag av Skattebetalarnas förening. Sandström är biträdande professor inom Digital Business vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping. I rapporten, som är en uppföljning på Sandströms och Jan Jörnmarks tidigare rapport Den industripolitiska återvändsgränden (2020) konstateras att det statliga industristödet, som uppgår till hisnande 50 miljarder kronor om året, inte skapar något betydande värde. Värst är det stöd som syftar till att omdana företagandet i miljövänlig riktning, men som enligt Sandström utvecklats till ”gröna bubblor” i form av svarta hål och miljardskulder. Denna typ av förment grön industripolitik är också den typ av stöd som växt snabbast på senare år, med en mix av statliga och kommunala bolag och bidrag från EU, energimyndigheten och andra bidragsgivare. Slagorden är många och högtflygande, men resultatet magert.

Den politiska logiken och den marknadsekonomiska är raka motsatser.

Att staten sällan lyckas träffa rätt när den försöker välja vinnare är egentligen inte ägnat att förvåna. Den politiska logiken och den marknadsekonomiska är raka motsatser. Hur goda intentionerna än må vara riskerar riktade stöd och satsningar på specifika företag eller en specifik teknologi leda till resultat rakt motsatta de önskade.

Vi minns alla den så kallade pumplagen som antogs i december 2005 och som slog fast att Sveriges bensinstationer var skyldiga att tillhandahålla etanolpumpar. Det här hände sig nämligen under en period då politiken hade fått för sig att det var etanol som var framtidens bränsle. Resultatet blev emellertid att bensinstationer över hela landet tvingades stänga ned, eftersom de inte hade råd med den dyra investeringen som en etanolpump innebar. Idag, när etanolbilsboomen sedan många år är över framstår mackdöden som ännu ett onödigt offer för politisk klåfingrighet.

låt företagen behålla sina pengar att investera i morgondagens lösningar

Marknadsekonomin och det fria företagandet har visat sig vara det mest effektiva systemet inte bara för resursallokering utan också för innovation. Det är precis detta politiken vill dra fördel av och det är just detta som den skjuter i sank med sina riktade stöd.

Företagen spelar en avgörande roll för det som brukar kallas den gröna omställningen, men för att den ska leda till något annat än högtravande ord om hållbarhet måste de få verka i fri konkurrens. Först då kan företagens innovationskraft komma till sin rätt.

Med andra ord, låt företagen behålla sina pengar att investera i morgondagens lösningar, i stället för riktade stöd till dagens dagsländor.

Lars Anders Johansson är författare, journalist och musiker och gästkrönikör på Företagande.se

Missa inte: När alla tappade tron på marknadsekonomin