Skuldmättnadsteoretiker förklarar den oundvikliga krisen så här: När en bank ger ut ett lån skapar den pengar ur tomma intet. Den skapar pengar som inte funnits förut. Men den skapar inte pengarna som behövs för räntan. Alltså måste det skapas ännu mer pengar med nya lån för att räntan ska kunna betalas. På så vis växer penningmängden och skuldbördan. Räntekostnaderna blir till slut så höga att ingen mäktar ta på sig nya lån. Vi har uppnått skuldmättnad. När inga nya lån och pengar skapas kan räntorna inte längre betalas och kris uppstår.

Men detta är alltså fel. Krediter och räntebärande lån leder inte automatiskt till kris.

Jämför penningmängd med BNP

För att inse felaktigheten i resonemanget kan man jämföra penningmängden med bruttonationalprodukten (BNP), alltså det samlade värdet av producerade varor och tjänster under ett år. Dessa två mått har många fel och brister men duger för detta resonemang. Enligt SCB var Sveriges penningmängd under 2022, enligt måttet M3, ca 5 000 miljarder kronor. Enligt samma SCB var Sveriges BNP år 2022 ca 6 000 miljarder kronor.

På något sätt lyckades vi alltså handla prylar för 6 biljoner med bara 5 biljoner kronor i omlopp. Detta borde vara omöjligt enligt skuldmättnadsteoretiker, men ändå sker det alltså. På samma sätt går det att betala tillbaka ett lån på 6 000 kronor i en ekonomi som bara har 5 000 kronor i omlopp.

För att pengar cirkulerar

Den uppmärksamme noterar att penningmängden är ett tillståndsmått (taget vid en viss tidpunkt) medan BNP är ett flödesmått (taget över en period). BNP-flödet över en dag var ca 6 000 / 365 = 16 miljarder samtidigt som penningmängden fortfarande var 5 000 miljarder varje dag. Gott om pengar för alla transaktioner under en dag alltså. Nästa dag cirkulerar samma pengar för nya transaktioner.

Förklaringen till att vi varje år kan handla för 6 biljoner är alltså att pengar cirkulerar. Pengar är bara ett bytesmedium och återanvänds hela tiden. Med bara 5 liter olja i bilen (tillstånd) kan motorn smörjas och kylas av tio liter per minut (flöde). Man kan tömma ett badkar på 200 liter vatten med en tioliters hink. Man kan äta en elefant om man gör det en bit i taget. Och så vidare.

På samma sätt är det alltså inga problem att betala tillbaka ett lån som skapats ur intet med den penningstock som redan är i omlopp. Lånet och räntorna (tillstånd) betalas av i omgångar eftersom pengar cirkulerar och återanvänds (flöde).

Banksystemet förtjänar kritik

Kritiken av skuldmättnadsbegreppet ska inte tolkas som en ursäkt för dagens banksystem. Att banksystemet kan skapa sina egna pengar i kreditprocessen är oerhört problematiskt. Det är både omoraliskt och orsakar stor samhällsskada. Bland annat är det orsaken till inflation. Inflation är stöld av köpkraft från folket. Systemet ska dock kritiseras på rätt sätt, inte med felaktiga begrepp som skuldmättnad. Eller påståenden att lån mot ränta skulle vara omoraliskt eller ohållbart. Det är inte mer omoraliskt eller problematiskt att hyra ut pengar mot en avgift än det är att hyra ut en bil mot en avgift – så länge inte nya pengar skapas i processen.

Skuldmättnadsfolket har rätt i att systemet orsakar den stora skuldsättningen i samhället, men inte av den anledning de påstår. När banker skapar krediter (med statens stöd) blir lån allt billigare samtidigt som inflationen driver priserna uppåt. Varje år tvingas därför de som köper bostad skuldsätta sig allt mer. Skuldbördan ökar.

Den som är satt i skuld är inte fri skaldade Göran Persson med högerhanden medan vänsterhanden plundrade pensionssystemet för att betala av politikernas statsskuld. En stat går till slut under av för mycket skuld. Det kommer bli USAs undergång, liksom Sveriges och alla andra krigs- och välfärdsstater. Det har dock inget att göra med att vi tillåter ränta.

Centralbanken är orsaken

Problemet är att bankerna har statlig licens och stöd(!) i att skapa krediter ur intet och ta betalt för det med riktiga pengar. En hederlig bankverksamhet lånar bara ut pengar som andra har lånat in. Den förmedlar krediter, den trollar inte fram dem.

På en oreglerad marknad vore det förknippat med enorma risker att låna ut påhittade pengar. Ingen skulle våga. Om många av bankens kunder begärde ut sina insättningar i reda pengar skulle banken nämligen omedelbart gå omkull. Det som gör rackarspelet möjligt är centralbanken och statens regleringar (=skydd) av banksystemet. Via Riksbanken erbjuder staten bankerna subventionerade billiga lån, insättarna får subventionerade insättningsgarantier och regelverken gör många andra osunda ingrepp i banksystemet.

Statlig inblandning och stöd skapar alltid kreativa möjligheter till korruption i vilken bransch som helst. Se till exempel alla charlataner och skojare inom den så kallade Gröna omställningen.

Avreglera istället för att reglera

De flesta som får upp ögonen för hur detta omoraliska system fungerar brukar instinktivt kräva att staten förbjuder bankerna att skapa krediter. Så även skuldmättnadsfolket. Förbud kommer aldrig fungera. Fler regler skapar motsägelsefullt nog fler möjligheter till fulspel. De omfattande reglementena är faktiskt själva orsaken till att vi idag bara har fyra storbanker istället för ett stort antal småbanker som ombesörjer marknadshygien och nödvändig konkurrens. Försök starta en lokalbank idag så får du se.

Lösningen är istället lika enkel som förvånande: avreglering av banksystemet, helst fullständigt. Inget mer statligt stöd. Kreditproduktion blir genast omöjlig. Inflationen upphör. Bankerna skulle tvingas uppföra sig som riktiga företag eller gå under.

Centralbanker är marxistiska myndigheter

Den största delen av skulden för överskuldsättningen, både privat och offentlig, bär alltså centralbanken och statens alla regleringar. Centralbanken är en institution som för de flesta är lika självklar i ett civiliserat samhälle som rinnande vatten. Många tror den är kännetecknet på riktig kapitalism. Det heter ju trots allt ”bank” och banker är väl jättekapitalistiska?

Förledet ”central” avslöjar vad det egentligen handlar om. Det är ingen bank i ordets rätta bemärkelse, utan en myndighet. En omoralisk marxistisk myndighet, ursäkta upprepningen. Låt oss citera ett av förslagen i det kommunistiska manifestet, en av tio åtgärdspunkter som skulle bana vägen mot proletariatets diktatur:

5. Kreditens centralisering i statens händer genom en nationalbank och oinskränkt monopol.

När man skalar bort allt akademiskt fluff och propaganda så är detta centralbanken kärna. Genom inflationen suger den undersåtarnas köpkraft ur deras plånböcker och kanaliserar köpkraften till dem som har politiska kontakter. Den finansierar krig, välfärdsstat, invandring och berikar sina vänner inom systemet. Den är inte bara onödig utan direkt skadlig. Den bör avskaffas, med högre prioritet än den Statliga nämnden för hemslöjdsfrågor.

Genom hårda bankreglementen har affärsbankerna förvandlats till underavdelningar av centralbanken. Men de har inget emot det, de får ju vara med och dela på bytet.

Text av Klaus Bernpaintner först publicerad på Folkungen.se