Men nu följer inte regeringen längre expertmyndigheterna rekommendationer. Jo, i vissa fall, men inte när det gäller en av Sveriges största arbetsgivare. Oklart varför.

Om och om igen underkänns och motarbetas utan motiv eller argument de allra viktigaste instegs- och ungdomsjobben. Ofta slagträn i den politiska debatten. Senast genom utfall från Ulf Christersson som vill inför en premie för att underlätta vägen in på arbetsmarknaden för nyanlända och unga. Men jobben existerar redan. Utan premier. Marknaden existerar! Den behöver inte uppfinnas eller stimuleras, den behöver arbetsro och respekt.

Att låta en av Sveriges snabbast växande näringar långsamt förblöda är inte värdig en företagsvänlig regim. Arbetsplatser runt om i landet som sysselsätter över 200 000 personer har utan grundläggande utvärderingar eller logiska argument tvingats se sin verksamhet kringskäras.  

Man kan förstås fråga sig varför. 

Under året med Corona har arbetslösheten stigit med över 110 000 personer, och visserligen ser vi akademiker och tidigare väletablerade arbetstagare som tvingats lämna sina yrken. Men med handen på hjärtat, den överlägset största delen utgörs av människor som fått lämna sina jobb inom besöksnäringen. Även åtskilliga inom kultursektorn sitter hemma, men där finns en konsekvent hållning från Rosenbad. Inga teatrar, inga konserter, inga museer eller bibliotek får hålla öppet (även om man kan undra varför Akademibokhandelns kunder smittar så mycket mindre än biblioteksbesökarnas). Samtliga grenar på kulturens träd har i princip fått yrkesförbud, men det har i lika grad erhållit ersättning.

Besöksnäringen, restauranger tillåts däremot hålla öppet under begränsade tider, och kan därför inte fullt ut fordra full kompensation. Begräsningen motiveras med att alla måste hjälpa till med att minska smittspridningen. Men vänta nu: ”Jag tycker att vi kan ta de få fallen som ett kvitto på att restaurangerna gör ett bra jobb för att följa de rekommendationer och det regelverk som finns på plats” Anders Tegnell, som menar att: ” den stora smittspridningen sker i hemmen, på arbetsplatser och på privata fester.”

Man kan ännu en gång fråga sig varför regeringen utser restauranger till den stora boven i Covid dramat.

Är det inte i själva verket kortsiktig populism som är viktigare för regeringen än att följa deras egen expertmyndighets tillstyrkanden. Vilken annan näring behandlas på det viset?

Ska vi tvinga klädesbutikerna att endast ha öppet i veckorna eftersom trängsel hotar under helgerna? 

Det är alkoholen som är boven

Ett i en kommentar från Regeringskansliet låter det så här: ” … ökar alkoholkonsumtionen efter att den beställda maten har konsumerats”. Nu vet vi naturligtvis inte var och under vilka premisser regeringsrepresentanten ifråga vanligtvis äter sin restaurangmat, men svaret tyder på en astronomisk okunskap om branschen, närmast konspiratorisk.

Men vad var det Anders Tegnell sa? ”Den stora smittspridningen sker i hemmet … på privata fester.”

Om regeringen och dess expertmyndighet har rätt, borde vi väl kräva ett stopp för alkohol i hemmet, snarare än på kontrollerade restauranger. Att därför stänga Systembolaget måste vara den korrekta vägen för att komma till rätta med smittspridningen.

Eller ha vi missförstått något?

Man måste återigen fråga sig. Varför har regeringen 2020–21 utnämnt restaurangbranschen till den i särklass mest pestsmittade näringen?

Kan det uteslutande handla om ointresse och okunskap?

Nej! - huvuddelen av all alkohol som försäljs på restaurang konsumeras inte av personer som helt saknar omdöme. 

Nej! - restauranger förvandlas inte efter klockan 8 på kvällen till nattklubbar där gästerna, som just avslutat en måltid som kostat dem 1000 kronor omedelbart ställer sig på borden och dansar, hånglar, alternativt slåss med sin bordsgranne.

Vilka incitament är det som avgör en fråga som denna? 

Kritiken mot regeringens defensiva förhållningssätt under våren tvingade fram en opinion som lättast mättades med beslutsamhet. Det enklaste offret var besöksnäringen, restauranger och pubar. Det var öppet mål. Inget mediahus i Sverige ägnar en ledarsida eller grävande artikel om krogen. Inga tillskyndare från makten kommer till dess beskydd.

Upprördheten hos enskilda näringsidkare som i snitt har en marginal på 3–5 % och som under året sett sin omsättning sjunka med över 50%, kan beslutsfattare lätt skaka av sig. Ingen Janne Josefsson kommer att knacka på och fordra faktaunderlag.

När inrikesministern profetiskt utmanar kriminaliteten samtidigt som han med andra handen ger just dem en billig ingång till att tvätta pengar genom alla de utskänkningstillstånd som på grund av regeringens politik kommer stå till förfogande framemot hösten. Vad ska man då svara? Nonchalans och ignorans är två ord som poppar upp.

Dessa företagare blöder. Många kommer inte öppna igen.

Varför? I övriga Europa väljer man att stänga helt och/eller vara mycket mer flexibla avseende geografi och aktuell smittspridning. Vi däremot erbjuder några av Sveriges viktigaste småföretagare att självdö, eftersom fördomen är tydlig; den enes död den andres bröd. Efter en kämpande entreprenör står åter tusen. Och så länge det finns bröd, oavsett vem som bakar, ska väl ingen gnälla.

Vad önskar då branschen: 

1. Insikter och förståelse för en av landets viktigaste näringar. Tillit till remissvar och utred frågorna med samma seriositet som gäller andra näringar.

2. Tydliga ersättningsregler. Sluta upp med halvmesyr och förhalningar. Dessa företagare blöder. Många kommer inte öppna igen. 

3. En småföretagarminister. Alldeles självklart. Med tillhörande grupp sakkunniga.

Vi är alla medvetna om de uppoffringar åtskilliga näringar tvingats till under pandemin. Om detta finns inga tvivel. Men kan man inte fordra att beslut som innebär delvis näringsförbud åtminstone ska motiveras med korrekta och väl underbyggda realiteter.

Relaterad läsning: Dags att politikerna nyktrar till angående gårdsförsäljning av alkohol

Mer opinion: 5 saker vänstern inte förstår om ekonomin