När man nämner utträde ur EU protesterar många med att "Vi skulle bli så fattiga utanför EUs inre marknad". En del tror fortfarande att EU är en frihandelsunion och verkar ha missat dess utveckling till en byråkratisk centralmakt med illa dolda imperialistiska ambitioner.

Ska man sälja något på den inre marknaden måste man först producera. Och produktion blir allt svårare i EU vilket tydligt syns i statistiken. I Tyskland, Europas ekonomiska motor, minskade nyligen industriproduktionen för sjunde månaden i rad, vilket är den värsta siffran på 30 år. I Sverige ökade konkurserna med 68 procent i april jämfört med april 2023. Under våra 30 år som medlemmar i EU har unionens samlade ekonomi minskat från 25 procent av världsekonomin till 16 procent.

En kartell av förlorare

EU beskrivs kanske bäst som en kartell av förlorare. Kartellen skyddar sig mot konkurrens med hjälp av byråkrati, koldioxidskatter och andra handelshinder. Vill du handla med EU-länder? Underkasta dig våra regler! Adam Smith konstaterade redan år 1776 att merkantilism inte är gratis, utan betalas av konsumenterna med fallande välstånd.

Det är också en väsentlig skillnad mellan EUs inre marknad och en fri marknad. På en fri marknad är konsumenten kung. Han bestämmer om en vara är prisvärd, säker och tillräckligt miljövänlig. På den inre marknaden, å andra sidan, dikteras villkoren av byråkrater, ideologer och lobbyister, som ofta själva aldrig haft ett vanligt arbete, än mindre smakat på utmaningarna i att försöka driva ett företag.

Ett högt pris för en grön utopi

Medlemsavgiften är hög. Sverige betalar för närvarande 50 miljarder kronor per år - och avgiften växer. EU vill inte att vi tänker på kostnaden utan på nyttan. År 2019 författade kommissionen därför en "analys" som visade att Sverige då tjänade hela 466 miljarder per år på medlemskapet! Det motsvarade tio procent av Sveriges BNP. Det är naturligtvis orimligt och ren propaganda.

Den inre marknaden kräver efterlevnad av enorma mängder regler. Det drabbar främst mindre företag och skyddar stora företag från konkurrens. När Ursula von der Leyen tillträdde som president för kommissionen 2019 lanserade hon EUs Gröna giv. Denna utopi börjar nu omsättas i lag. Och det kostar. Det har nu blivit så illa att över tusen europeiska företag nu gått samman i ett upprop kallat Antwerpendeklarationen. De varnar för att regelbördan och energipolitiken gör att de inte längre kan konkurrera med företag utanför EU. De kräver färre regler, mer frihet, billigare energi och mindre subventioner.

Politik kan aldrig skapa välstånd; den kan bara omfördela vad den privata sektorn arbetat ihop. Von der Leyen kallade den Gröna given för Europas man-on-the-moon moment med tanke på alla nya gröna framtidsbranscher och jobb som det skulle skapa. Det är visserligen sant att nya branscher har växt upp och somliga har tjänat storkovan på väderkvarnar, grönt stål, batterifabriker och överbetalda konsulter inom den gröna byråkratin. Men allt detta bekostas av övriga företag som tappar konkurrenskraft och riskerar att gå i konkurs.

Att skapa jobb med skattepengar är lätt. Att skapa välstånd är något annat.

Växande problem

Mot bakgrund av dessa fakta inser man snart att EU inte är värt priset. Och då har vi bara tagit upp några ekonomiska aspekter. Vi har inte behandlat de värre problemen med EU, som vårt tynande självstyre, EUs kontroll över skog och jordbruk, EUs växande censurmaskineri, angrepp på äganderätten, kommande EU-skatter, och listan fortsätter att växa.

Med tanke på att en byråkratisk koloss av EUs eller Sovjetunionens omfattning inte går att reformera är det rimligt att påbörja processen för utträde. Att trassla oss ur EU är givetvis jobbigt och kanske rentav kostsamt till en början. Men hur många kronor är frihet värt för dig?

EUs framtida öde är samma som Sovjetunionens. Även om det är obekvämt att lämna Titanic är det bättre att börja paddla nu, än att vara ombord när hon sjunker.

Jag kandiderar till EU-parlamentet men som partipolitiskt oberoende. Jag står på plats nummer tio på Alternativ för Sveriges (AFS) lista. Besök Lämna.eu för att läsa mer om mitt arbete för Swexit och hur du röstar.