Innan skatten hade många valt att använda sina bärkassar i plast för sophantering. Efter skatten fick kunderna köpa andra plastpåsar till soporna, inte sällan importerade från Kina utan återvunnet plast.

Papperspåsen kräver dessutom 50% mer energi för att tillverkas. Jämför vi med tygkassar som skulle användas om igen, så behöver de brukas 400 gånger innan de påverkat miljön lika lite som en plastpåse.

Skatterna uteblev då majoriteten valde andra alternativ än att stötta politikernas fantasier om ökade skatteintäkter.

“Men du! Plasten i haven, vi måste ta vårt ansvar.”

Att ta ansvar är bra. Att förgöra sig själv utan att göra någon som helst skillnad är galenskap.

Det är precis vad Sverige håller på med när vi lägger skatt på plastpåsar, stänger ner fungerande kärnkraftverk, bygger kraftkällor som inte bär sina kostnader, försöker fånga in koldioxid från luften och skickar miljarder till EU som ingen vet var de tar vägen.

Plast i haven är ett riktigt problem, ingen vill se det. Men frågan är hur många svenskar som åker till havet och kastar plast där? I stora delar av världen gör man det nämligen.

Här är ett filmklipp: (den är inte rolig att titta på, jag vill bara visa)

Här är ett diagram på vilka länder som kastar mest plast i havet.

Börjar den miljömedvetne svensken att tröttna?

Det finns en tydlig röd tråd i allt detta. Vi svenskar ska rädda hela världen med våra tio miljoner invånare, samtidigt som majoriteten av världens befolkning troligtvis aldrig hört talas om Sverige.

Svensken var dessutom redan tidigt miljömedveten. Vi hade skogsmulle på 50-talet och vi som växte upp på 80-talet fick gå och leta skräp i skogen som skräptanten hade kastat.

Svensken kastar inte skräp i naturen.

Idag finns det människor som tappat hoppet och struntar helt i att källsortera och försöka värna om miljön. Politikerna har trampat på dem några gånger för mycket. Det är synd, men samtidigt är det ett rop om att folk börjar tröttna.

För under tiden varken sjukvård eller skola fungerar på ett tillfredsställande sätt och tryggheten är bortblåst, så lägger politiker fram banala lösningar på problem som till och med barn kan se inte fungerar.

Plastpåseskatten försvinner nu - frågan är hur många som bryr sig.