Utmattningssyndrom är ett begrepp som idag används allt oftare för att beteckna ett tillstånd av orkeslöshet, apati och nedstämdhet, ofta i relation till arbetet. Hjärnstress är ett begrepp som används på vissa håll men betyder samma sak och tidigare var det vanligare att använda termen utbränd eller utbrändhet

Inom vissa grupper i samhället kan man konstatera att långtidssjukskrivningar oftare har ett samband med utmattning än med någon annan sjukdom. Man bör i dessa sammanhang dock ha klart för sig att detta är något som drabbar människor inom alla yrkeskategorier.

Alla kan drabbas

Utmattningssyndrom kan alltså drabba alla och manifestera sig olika från person till person. Det finns dock några signaler som du bör ta som tydliga varningstecken för att bränna ut dig. Om du känner igen dig på fler punkter än en så kan du lida av eller vara väg in i riskzonen. Samma signaler kan du kolla efter hos dina medarbetare.

Fem tecken - symtom på utmattningssyndrom

1. Du känner dig utmattad både fysiskt och psykiskt och har ingen energi för att engagera dig vare sig i familjen eller i nya arbetsprojekt.

2. Du har och känner av en ständigt negativ attityd och irriterar dig lätt på allt och alla.

3. Du känner dig otillräcklig på arbetet.

4. Du upplever fysiska symptom som huvudvärk, muskelspänningar och sömnlöshet.

5. Du känner av en molande oro, allmän ångest eller andra psykiska symptom.

En sjukdom som inte syns

Dessvärre är detta symptom som oftast inte syns utanpå när människor lider av dem. Det beror till stor del på att utbrändhetssymptom i första hand drabbar dem som är mest engagerade och ambitiösa och de vill för det mesta inte avslöja att de i själva verket mår dåligt. Ur en arbetsgivares synvinkel är det därför viktigt att man lär sig att känna igen de tecken som tyder på att en medarbetare börjar närma sig bristningsgränsen för att i god tid kunna hjälpa denne att komma ur sitt tillstånd.

För att kunna identifiera tecknen på utmattningssyndrom bör man alltså dels förstå vilka personer som i första hand är i riskzonen och dels också vilka faktorer det är på en arbetsplats som är mest stressfyllda och på så sätt kan leda till obehag för medarbetarna.

De mest ambitiösa i riskzonen

Det som kan tyckas paradoxalt är att det är bland sina nyckelmedarbetare som en arbetsgivare i första hand hittar de som befinner sig i riskzonen för att drabbas av utmattning. Det är med andra ord viktigt att i tid kunna identifiera tecknen på utmattningssyndrom hos en medarbetare, både på ett empatiskt och på ett företagsekonomiskt plan. Ta också i beaktning att det är en del av sjukdomsbilden att ta på sig för mycket arbete utan att klaga på bördan. Räkna därför inte med att dina anställda kommer att söka upp dig i första taget när symptomen kommer smygande.

Kan och bör du som arbetsgivare göra något åt situationen?

Den första frågan har redan besvarats. Det första du som arbetsgivare bör tänka på är att du i första hand är arbetsgivare och inte en legitimerad terapeut eller doktor. Problem som har med den anställdes privatliv att göra kan vara riskabelt och dessutom ovälkommet att involvera sig i. Du gör alltså klokt i att försöka begränsa din insats till saker som du kan påverka till fullo, det vill säga situationen på arbetsplatsen. Detta såvida du inte har en bra relation till den berörde.

Rent praktiskt bör du i första hand ge akt på om någon på arbetsplatsen uppvisar några av ovan listade tecken på utmattningssyndrom. Därefter kan du försöka inleda ett samtal med den eventuellt drabbade i lugn och ro. Ägna tiden åt att lyssna och att visa att du är beredd att åtgärda sådant som kan vara rimligt och berättigat. I det läget bör du helst också undvika att ge kritik, samtalet ska i första hand handla om att se vad du som arbetsgivare kan göra för att förbättra den anställdes situation.

Tiden är, som alltid, en viktig faktor. Det gäller att ta itu med sakerna så fort det går. För båda parters skull.

Denna läsning kan också vara intressant för dig:

17 övningar för att minska stress på arbetsplatsen

Missa inga nyheter! Anmäl dig till ett förbaskat bra nyhetsbrev.
1 kommentarer
2014-12-18 06:51
Undrar varför detta fenomen ökar så mycket.. Är det något vi äter eller inte äter? För lite fysisk aktivitet? En mental inställning som skiljer sig? Eller ett rop på uppmärksamhet?

I vårt grannland Finland finns inget liknande - skiljer vi oss så mycket åt?
Du måste logga in för att skriva en kommentar. för att registrera dig som medlem.