Generation Y, 80-talisterna och 90-talisterna kommer nu i allt större utsträckning in på arbetsplatserna. Emma Pihl omtalar Y-generationen i sin senaste bok ”Att leda nästa generation” som den mest underhållskrävande arbetsraft som världen någonsin skådat.Det är nu dags att sluta se generationsskiftet som ett problem och börja släppa dessa ”egoister” fria!
Läs även fem anledningar att rekrytera de födda på 90-talet
Vi har lagt ner stora resurser på att bygga det skol- och samhällssystem vi har idag, och som därmed rustat en helt ny generation med verktyg som vi etablerade inte kommer i närheten av. Dom har blivit drillade i att utgå från att allt är möjligt, att kritiskt ifrågasätta, att ta egna initiativ och att deras idéer och kunskaper tas till vara på. Då är det väl inte mer än rätt att riggar arbetsplatserna så att även generation Y får förutsättningar att kunna bidra till arbetsplatsens framgångssaga?
Många av dagens och morgondagens arbetskraft vet om att de har potential, har förstått att vårda sitt varumärke och förutsätter att få vara med i helheten, och det ställer helt nya krav på ledarskapet framöver, men också på medarbetarskapet och de organisatoriska strukturerna. Lagom duger inte längre. Generation Y och många med dem vägrar att ta rygg på en chef. Glöm att du som chef är den som ska veta hur jobbet ska göras längre, idag behöver medarbetarna få klart för sig vad och varför något ska uppnås och därefter ges mandat att utföra det på sitt sätt. Idag behöver medarbetarna arenor att själva kläcka kloka idéer för att jobba smart, utan att chefen är med och sätter sin prägel på genomförandet.
Vi som står för hur arbetsplatserna ser ut idag är de som behöver göra vårt ställningstagande. Antingen är vi kvar i att kunna bäst och själv gå först, eller så släpper vi egoisterna fria så de får använda sina hårt förvärvade verktyg till att skapa resultat istället. Vi som ledare idag och framöver behöver ha dialog med och tillit till våra medarbetare. Det är vi som behöver ta fram och har dialog om kartan vart vi ska och vilka ramar och förutsättningar som gäller, samtidigt som medarbetarna som ska få utrymme för att få göra jobbet. Vilket också är det som de tar emot lön för att göra, och antagligen gör det bättre än vad chefens skulle ha gjort. Idag är det rimligt att medarbetarna har hög grad av personligt åtagande och företagsamhet, att ledarna har är personligt ödmjuka men med hög grad av professionell vilja och att organisationsstrukturerna gynnar delaktighet och personlig tillväxt.
Tillsammans skapar nya tidens ledare och medarbetare sin gemensamma framgångssaga. Så var inte rädd för att styra och ha mål, men nu är det dags att släppa ”egoisterna” fria, så att debatten istället blir fokuserad på att stimulera mångfalden av medarbetare mot innovativa verksamhetsresultat istället!
Vid pennan, Jan Blomström
Kul att du besvarade mitt inlägg. Jag ska absolut kolla in din bok. För övrigt så tror jag chefer idag, varken ska, eller bör, vara den som kan och vet bäst, utan snarare den som kan organisera och sammanhålla teamet bäst. Helt enkelt en ledare. Man ska se sig själv som en hockeytränare som peppar laget att göra mål - för att varje enskild individ själv drömmer om det. De ska veta att även om de gör en liten simpel uppgift, så bidrar de till en viktig byggsten i den stora processen. Detta måste också belönas på olika sätt. Jag menar då inte pengar i första hand.
En annan tanke är att låta varje anställd få ta del av verksamhetens ledande arbete, tror jag. Varje anställd ska få kunna bidra med nya idéer och tankar, utan att riskera att behöva skämmas eller känna sig dumma. Jag vet många anställda som har suttit på bra idéer, eller lösningar, men som inte vågat tala om det för sin chef - "äh, dom kommer ändå inte att lyssna eller bry sig". Vem vet - den enskilde anställdes idéer kan få verksamheten att blomstra. Se mer...
Det du beskriver är ju precis det jag menar. Har man som chef en anställd som vet mer än en själv så vore det en katastrof för företaget att den ska känna sig tvungen att starta eget! I det närmaste då det man som chef tar emot lön för att göra är att göra det som är bäst för verksamheten, inte det som är bäst för dennes ego. Men det är ju också därför det här är så känsligt många gånger, för man måste gå in i sig själv och landa i att man själv duger trots att mina nyanställda kan mer än mig (inom vissa områden). Men det är också svårt, för många äldre ledare är skolade i system där standard är att det är dom som ska veta bäst.
Kolla gärna vidare i boken Talangaccelererande ledarsakp som jag skrivit. Finns bl.a. i webshopen på www.proelad.se eller på alla andra inköpsställen. Se mer...
För övrigt så känner jag igen mig själv från när jag varit anställd. Kort och gott; Jag var en egoist som visste bäst - till och med bättre än chefen själv. Antagligen därför jag startade eget. ;-)
/Hemsk 80-talist
PS. Tack för en bra artikel! Se mer...