Vi har alla en självbild – en bild vi håller om oss själva och vad vi tror att vi är kapabla att skapa eller lyckas med i våra liv. Den kan vara både en begräsning och vår styrka - beroende på hur väl vi förstår den. (Läs Del 1 om din självbild här)

Var ifrån kommer denna självbild vi alla bär inombords? Jo, den bildas under våra första levnadsår långt innan vi lärt oss att tänka på egen hand. Under den här tiden har vi ett outvecklat medvetet sinne och ett vidöppet undermedvetet sinne vilket innebär att allting som pågår runt omkring oss går rakt ner i vårt undermedvetna. Vi har vid den tidpunkten inte utvecklat förmågan att sålla undan det som inte passar oss.

När vi blir äldre lär vi oss att tänka på egen hand men vad de flesta inte förstår är att även detta baseras på vad vi fått planterat djupt i vårt undermedvetna under våra första levnadsår. Vi har nu redan en massa vanor som ligger i vårt undermedvetna. Vi agerar ut dem helt utan att tänka på det och det gör att vi ser det som en norm eller som en del av vår identitet. Det här är anledningen till att vi så ofta av andra kan upplevas som kopior till våra föräldrar. Eftersom vi har plockat upp de vanor, beteenden, tankar och känslor de hade under den tid vi var barn. Din självbild är med andra ord till stor del en kopia av dem du haft närmast dig och allt de gjorde under dina första år.

Det här är inte något som händer en del av oss. Det här sker oss alla. Inga barn är kapabla att tänka helt på egen hand som liten baby och beroende på hur du blev stimulerad som liten kommer det här att begränsa oss mer eller mindre. Anledning till att det begränsar oss är att vi lever ut andra människors vanor. Tänk på att vi alla är unika och dessa vanor vi lärt oss är därför inte nödvändigtvis i samklang eller harmoni med dem vi verkligen är.

Vanans kraft

Människors tankar, känslor och ageranden som vi stöter på när vi är små barn - det vi hör om och om igen lägger sig snart som en vana i vårt undermedvetna. Vanor är något vi börjar göra på automatik utan att tänka. Bilkörande och cyklande är undermedvetna vanor som när vi väl lärt oss dem gör utan att behöva blinka.

Du funderar inte över hur du ska trampa ner pedalen för att cykla när du väl lärt dig det. Du tänker heller inte på vilken växel som ska in när du är ute och kör – för det klarar ditt undermedvetna helt galant. På samma sätt ligger självbilden inbäddad i en massa gamla vanor och mönster – som tillhör andra.

Vanor skapas genom att vi hör något om och om igen. Det är repetitionen som gör att vi till slut internalisera det vi repetitivt upplever och vår vana är plötsligen ett faktum. När något internaliseras tar vi det förgivet som vårt eget.

Utan den här grundläggande förståelsen innebär det att de flesta människorna går som vuxna omkring med en självbild som skapades under deras första levnadsår om de inte aktivt väljer att göra en förändring. Vi kan därför förfäras över vuxna människors beteenden som ibland är väldigt barnsliga. Självbilden som skapades under våra första levnadsår har då kommit till uttryck.

Bilden som skapades när vi var barn fyllde kanske en funktion för oss som barn men när en människa börjar uppleva sig begränsad som vuxen är det till stor del på grund av en gammal självbild som håller tillbaka vår utveckling.

Det är förståelsen av detta som gör att vi kan förändra den. Det vi då kan göra är att acceptera den bild vi har idag för att kunna börja skapa en ny bättre bild som är i harmoni med precis vad vi önskar.

Övning:

Se över de områden där du upplever att du är begränsad i ditt liv. Fråga dig själv vad det är du upplever och vad det är du tror kommer att ske eller inte ske i situationen?

Fråga dig själv vad det är du har för trossystem om din begränsning. Lokalisera vad det är du tror och fundera sedan över om det verkligen är sant eller om det är ett inlärt beteende.

Lycka till!

Läs sista delen: Vem är du?