Till viss del har de rätt. Undersökningar visar att läkare faktiskt gör ett mer grundligt jobb om de fått en liten present innan mötet med patienten. Småsaker och småsummor kan göra oss oproportionerligt lyckliga och välvilligt inställda till andra.

Men frågan är hur smart det är att stå i ett gathörn och ösa ut grejer. Samtidigt som kunderna mycket väl kan bli på gott humör är det inte säkert att det har med varumärket att göra.

Risken är att alltför frikostligt givande dessutom gör att kunderna undermedvetet misstror ens värde. De tänker: ”Om du är så bra, varför behöver du då skänka bort grejerna till vem som helst?” Det andas lite desperation. Lite som när killen i baren stöter på alla tjejer, och verkar mer intresserad av att finna Någon än att finna Henne. Ingen vill vara den som faller för det.

En smartare strategi är att erbjuda en gratis produkt – men bara om mottagaren gör någonting.

I den digitala världen handlar det om att klicka Like för att få delta i en tävling eller få produkter, och även om detta innebär väldigt svagt engagemang har man i varje fall inte bara fått något utan att ens ha bett om det. Lite bättre är det när Facebook-kampanjen bjuder in människor till att skicka in sina egna videos, göra hemmasnickrade reklamkampanjer eller designa sina egna kataloger som IKEA nyss gjorde.

Ett extremt, men väldigt intressant exempel från den analoga världen, är chipsmärken ”Fantastic Delites” som satte upp en maskin i ett köpcentrum och erbjöd en gratis kartong snacks i utbyte mot att man utförde ett litet ”jobb”.

Det började med att maskinen ”bad” personer trycka på en knapp ett antal gånger. För varje person som deltog ökades kraven, tills en dam fick trycka tusen gånger på knappen för att belönas. Men det slutade inte där. Nu började maskinen ”säga åt” människor att hoppa på ett ben, lägga sig på knä och buga, och så höll det på…

Styrkan i den här kampanjen är att man underhåller. Genom att erbjuda mer än ”en krispig bit potatis med kryddor på” knyter man ett starkare band till varumärket. Plötsligt fick de människor en känsla med på köpet. Ett skratt, ett avbrott i vardagen. Kanske nya vänner och lite mänsklig samvaro genom att en bunt främlingar fnissar åt den udda maskinen ihop.  

Dessutom kommer de att gilla produkten mer efter att ha fått jobba för den. Alla vet att hembakt smakar bättre – och att de svårtåtkomliga bad boysen framstår som mer spännande…

Den där handkrämen jag fick på T-centralen har jag gömt undan. Den känns billig på något sätt. Kanske är jag orättvis. Men ibland har snälla killar inte en chans.